Storbladiga perenner är så fina, även denna Petasites japonicus, bitterskråp. Det ligger något rofyllt över stora släta blad. Och den runda formen är vilsam. På floristutbildningen (ett tag sedan nu) fick vi tipset att lägga till något runt om en dekoration eller bukett kändes orolig. Många småflikiga blad, exempelvis astilbe och tuja, kan göra att det känns rörigt. I trädgården ska man inte bara tänka på blomman vid design och komposition, för bladen finns ju där hela tiden, men det gör oftast inte blommorna.
Mindre rofyllt blir det om man släpper bitterskråpen fritt, som på den här sommarstugetomten jag såg när vi var uppe i skogarna och sökte hjortron. Att rensa bort dessa kräver sin man. Rötterna blir tjocka som trädrötter och söker sig långt iväg. Jag hade bitterskråpen invid en gång med barkduk och flis ovanpå. Rötterna kröp under duken och gjorde hål i den där de stack upp. Och de kröp under grässvålen utanför rabatten och dök upp här och var.
Jag håller på att utrota bitterskråpen hos mig, men någon liten planta vill jag behålla och sätta i en nergrävd murarbalja så den håller sig på plats. Varje år tar jag bort alla blad som sticker upp och alla rötter tror jag, men de dyker ändå upp nästa år. Så får de hålla på tills jag hittat en säker plats, för visst är bladen snygga! En fin gammal jordkällare som på bilden skulle jag gärna haft vid min sommarstuga! Fast utan alla bitterskråp!
Det är bra med många orsaker att fira, fast vi firar inte Halloween, men en snygg pumpa som matchar höstens löv är inte fel. Bilden tog jag ifjol i Central Valley i Kalifornien på väg mellan Fresno och San Fransisco. Där produceras en stor del av USA:s frukt och bär, så vi tyckte det skulle vara kul att se. Nu var en stor del av säsongen redan över, men pumpafälten var magnifika.
Pumpaodling i Kalifornien
Mina släktingar, som vi stannade hos några dagar i slutet av resan, berättade att det var stora problem med torka som varat i 4 år. Även detta år vet jag, har det varit torka. Ute vid kusten där släktingarna hade sitt semesterhus, var det förbud för bevattning av trädgårdar. När de köpte stället installerade de en bevattningsanläggning som de inte kunnat använda alls. Däremot kunde de köpa “återvunnet” vatten. När vi var där kom en man med en tank med 1 m3 renat vatten. Inte förslog det långt när Jon spred ut det över hela trädgården. Jag förklarade att man måste vattna mycket, men på mindre yta för att rötterna ska dra sig neråt. Det vatten som ligger i ytan i ett så här varmt land dunstar också fort. Hoppas han tog mina råd och gjorde annorlunda vid nästa vattning.
Cambria vid Central Coast
Staden Cambria, där de hade sitt ställe var riktigt gullig! På tal om varmt – här är det ju sommar jämnt – Jon berättade att han alltid går i shorts. Blir det lite kallt tar han bara på en tröja. Och de säger inte sommarstuga som vi gör, för de är inte i sin stuga bara en viss årstid. Semesterhus är rätt namn där. Året runt kan man åka till sitt hus när man är ledig, eftersom det är sommar jämt! Jag försökte övertala dem att komma till Sverige på vintern, åka skoter, se ishotellet i Jukkasjärvi, osv, men det vågar de inte. Men de kommer till sommarn!
Frukt från Fresno i Kalifornien
I Fresno hittade vi en jättebutik med närodlad frukt. Där fanns ett stort provsmakningsbord och medan vi stod och smaskande kom en trevlig amerikan och pratade. Han berättade att det odlas vindruvor stora som plommon där. Vi såg inga sådana, men nog torde det vara sant. Störst och bäst, var det! En billig låda med sekunda frukt kunde vi inte motstå. Bara lite fula i skalet och välmogna. Vi packade in lådan i bagaget i vår lilla hyrbil och hade att äta i flera dagar. De sista granatäpplena fick vi kasta. De är så söta så man kan inte äta hur mycket som helst av sådana.
Frukt i bagaget!
En bomullsodling hade jag aldrig sett tidigare. Tänk att man kan göra tyg av dessa små mjuka tussar!
Bomullsodling i Kalifornien
Många härliga upplevelser fick vi under dessa veckor, mäktiga nationalparker, städer och stränder, en västernstad, en spökstad från guldruschens tider, kasinon och en mindre härlig upplevelse med en tjuv som slog sönder bilen. Och en annorlunda kultur, trots att vi kanske tror vi vet hur det är, via TVserier och annat, så fanns det sådant som var nytt även i det fallet. Så jag får återkomma och berätta mer och fylla på med inlägg så att det finns mer att se under kategorin resor!
Vilken lång och bra höst vi haft i år! I veckan har jag satt de sista pionrötterna, men håller vädret i sig ska jag ta upp och dela några gamla pioner. Bra med allt trädgårdsjobb som går att göra nu, när våren kommer hinner jag aldrig det jag tänkt. Idag gick jag ut och planterade vitlök. Det hade nästan blivit mörkt men i ljuset från husets fönster gick det bra. Jag var helt enkelt tvungen att gå ut, ibland blir jag så trött när jag sitter vid datorn och jobbar. Ett antal bilder ska skickas iväg och det krånglade. Då känns det bra med lite avkoppling och frisk luft i trädgården.
Du som läser bloggen har säkert märkt att jag mest odlar prydnadsväxter. Tiden räcker oftast inte till för grönsaker, men nu ska jag testa vitlök. Klyftorna ska planteras på hösten men frågan är om det är för sent i våra trakter. Jag får se till våren. Den som lever får se…
Sent på hösten kan man också så grönsaker som morötter och palsternacka, men de får inte börja gro. Det går till och med att så om trädgårdslandet frusit, bara man har förberett och krattat till ytan. Man strör bara ut fröna ovanpå jorden och täcker med lite sand. Då gäller förstås att ha förberett med en hink sand som står så att den inte fryser. Till våren är fröna på plats och kan börja groningen mycket tidigare än om man ska invänta att jorden reder sig så att den går att arbeta med. Palsternackor behöver lång utvecklingstid, så de vinner på höstsådd. Jag borde provat det själv, men nu går det knappast att få tag på frön. Annat man kan göra nu är att plantera träd, buskar och perenner, bara de har fullrotad kruka. Även barrotade häckplantor går bra, men de kan vara lite svårare att få tag på nu.
