Jag har förmånen att läsa en fotokurs just nu. Något jag behöver för att vidareutveckla mina trädgårdsartiklar. Jag tar många bilder av samma motiv så här kommer några som är över. Mycket vatten och ljus blev det i de första bilderna.
Dilldroppe
De vissna dillkronorna bär hopp om en vår. Titta noga – i vattendropparna sitter fröna som ska föra livet vidare!
Höstiris
Hösten har många färger, inte bara de vissna bruna. Irisbladen i grönt och gult vid dammen har inte gett upp och dammens blåa vatten med några gröna suddiga blad blir som ett svävande grönblått norrsken. Det vissna bladet har tappat nästan all färg och lyser som silver med vattendropparna. När jag förstorar får jag konstiga associationer, men är man trädgårdsmänniska så. Jag tycker de liknar ullössens randiga sköldar. Nej men usch – fast de hör väl också till!
Bukettapelbär
Bukettapelns små miniäpplen börjar skrumpna i skalet, men ger inte upp än. Sist en “vanlig” höstbild, ekens bruna blad som i storm. Det blåste inte, utan jag valde en lång slutartid och rörde kameran för att få suddet. Fortsatt trevlig höst önskar jag dig. Den centimeter snö vi fått torde smälta bort, november är ju ändå inte en vintermånad!
Storbladiga perenner är så fina, även denna Petasites japonicus, bitterskråp. Det ligger något rofyllt över stora släta blad. Och den runda formen är vilsam. På floristutbildningen (ett tag sedan nu) fick vi tipset att lägga till något runt om en dekoration eller bukett kändes orolig. Många småflikiga blad, exempelvis astilbe och tuja, kan göra att det känns rörigt. I trädgården ska man inte bara tänka på blomman vid design och komposition, för bladen finns ju där hela tiden, men det gör oftast inte blommorna.
Mindre rofyllt blir det om man släpper bitterskråpen fritt, som på den här sommarstugetomten jag såg när vi var uppe i skogarna och sökte hjortron. Att rensa bort dessa kräver sin man. Rötterna blir tjocka som trädrötter och söker sig långt iväg. Jag hade bitterskråpen invid en gång med barkduk och flis ovanpå. Rötterna kröp under duken och gjorde hål i den där de stack upp. Och de kröp under grässvålen utanför rabatten och dök upp här och var.
Jag håller på att utrota bitterskråpen hos mig, men någon liten planta vill jag behålla och sätta i en nergrävd murarbalja så den håller sig på plats. Varje år tar jag bort alla blad som sticker upp och alla rötter tror jag, men de dyker ändå upp nästa år. Så får de hålla på tills jag hittat en säker plats, för visst är bladen snygga! En fin gammal jordkällare som på bilden skulle jag gärna haft vid min sommarstuga! Fast utan alla bitterskråp!
Det är bra med många orsaker att fira, fast vi firar inte Halloween, men en snygg pumpa som matchar höstens löv är inte fel. Bilden tog jag ifjol i Central Valley i Kalifornien på väg mellan Fresno och San Fransisco. Där produceras en stor del av USA:s frukt och bär, så vi tyckte det skulle vara kul att se. Nu var en stor del av säsongen redan över, men pumpafälten var magnifika.
Pumpaodling i Kalifornien
Mina släktingar, som vi stannade hos några dagar i slutet av resan, berättade att det var stora problem med torka som varat i 4 år. Även detta år vet jag, har det varit torka. Ute vid kusten där släktingarna hade sitt semesterhus, var det förbud för bevattning av trädgårdar. När de köpte stället installerade de en bevattningsanläggning som de inte kunnat använda alls. Däremot kunde de köpa “återvunnet” vatten. När vi var där kom en man med en tank med 1 m3 renat vatten. Inte förslog det långt när Jon spred ut det över hela trädgården. Jag förklarade att man måste vattna mycket, men på mindre yta för att rötterna ska dra sig neråt. Det vatten som ligger i ytan i ett så här varmt land dunstar också fort. Hoppas han tog mina råd och gjorde annorlunda vid nästa vattning.
Cambria vid Central Coast
Staden Cambria, där de hade sitt ställe var riktigt gullig! På tal om varmt – här är det ju sommar jämnt – Jon berättade att han alltid går i shorts. Blir det lite kallt tar han bara på en tröja. Och de säger inte sommarstuga som vi gör, för de är inte i sin stuga bara en viss årstid. Semesterhus är rätt namn där. Året runt kan man åka till sitt hus när man är ledig, eftersom det är sommar jämt! Jag försökte övertala dem att komma till Sverige på vintern, åka skoter, se ishotellet i Jukkasjärvi, osv, men det vågar de inte. Men de kommer till sommarn!
Frukt från Fresno i Kalifornien
I Fresno hittade vi en jättebutik med närodlad frukt. Där fanns ett stort provsmakningsbord och medan vi stod och smaskande kom en trevlig amerikan och pratade. Han berättade att det odlas vindruvor stora som plommon där. Vi såg inga sådana, men nog torde det vara sant. Störst och bäst, var det! En billig låda med sekunda frukt kunde vi inte motstå. Bara lite fula i skalet och välmogna. Vi packade in lådan i bagaget i vår lilla hyrbil och hade att äta i flera dagar. De sista granatäpplena fick vi kasta. De är så söta så man kan inte äta hur mycket som helst av sådana.
Frukt i bagaget!
En bomullsodling hade jag aldrig sett tidigare. Tänk att man kan göra tyg av dessa små mjuka tussar!
Bomullsodling i Kalifornien
Många härliga upplevelser fick vi under dessa veckor, mäktiga nationalparker, städer och stränder, en västernstad, en spökstad från guldruschens tider, kasinon och en mindre härlig upplevelse med en tjuv som slog sönder bilen. Och en annorlunda kultur, trots att vi kanske tror vi vet hur det är, via TVserier och annat, så fanns det sådant som var nytt även i det fallet. Så jag får återkomma och berätta mer och fylla på med inlägg så att det finns mer att se under kategorin resor!
