Nu gäller att hinna ta vara på buskpionernas blomning. På några dagar eller en vecka kan blomningen vara över. Jag mätte en blomma – 26 cm tvärsöver, vilken skönhet! Lite större än min middagstallrik!
Ännuförra hösten när vi byggde om blev vi tvungna att flytta pionen, så sommaren därpå blev ett viloår medan den rotade sig. Men i år gav den sju knoppar, så nu är den på gång igen. Vad roligt att vi odla sådant här i våra kalla trakter! Det finns många sorter för zon 5.
Den vita pionens blommor är betydligt mindre, säkert beroende på sort. Jag minns när vi kom med med den från trädgårdsmässan i Älvsjö och skule gräva ner den. I medföljande planteringsråd stod att gropen skulle vara en meter djup! Mannen , han med maskinerna, grävde 70 cm, sen fick det räcka. Jag fyller istället på med sand på ytan allt eftersom den växer så blir det i varje fall nästan tillräckligt jorddjup. Nja, jorddjup, buskpionerna har fått mest grov sand att växa i. De tål inte att växa i påsjord eller annan blöt jord utan måste ha väldränerat.
