Min trädgård ligger i ett norrläge, så de sista tulpanerna blommar fortfarande. De har fint sällskap av vitmalörten, Artemisia ludoviciana, som sprider sig som en löpeld trots att jag grävde ner en rotspärr av markduk som den nu tagit sig över. Det blir till att göra ett ryck och plantera i nergrävda hinkar utan botten. Framåt hösten när malörten blivit hög är den fin som mellanstick i buketter – den är mycket hållbar. Den ska gå att formklippa också – några silvriga bollar kan bli fint!
Midsommar med syrendoft känns så svenskt det kan bli! Mmm…
Den här sorten är jag förtjust i. Jag försöker utrota den vanliga i min trädgård och ersätter eftersom med den här som fanns vid mitt hem i Nordingrå. Den är rotäkta och sprider sig med rotskott, säkert väldigt härdig.
Sedan finns det massor av andra fina syrener. Beauty of Moscow står i sin kruka sedan ifjol och väntar på att bli nergrävd. Den blommar nu med några klasar i svagt lilarosa som går över i vita dubbla blommor. Den helvita dubbla Mme Lemoine är också fin, men dessa nyare syrener doftar inte lika härligt som de gamla sorterna.
Syrener är ju väldigt lättodlade, men kan ta tid att sätta fart. De tycker om näringsrik, fuktig, men väldränerad jord och blommar förstås mest om de står i full sol. Den mest härdiga syrenen är hängsyren, Syringa komarowii ssp reflexa som klarar upp till zon 8!
Vilken upplevelse att gå en runda i trädgården och se vad som är på gång. Då mår jag som bäst. Kaskadbergvallmon som jag undrat vilket år den tänker blomma är nu på G! Massor med ludna knoppar, jag undrar om den kommer att blomma i rosa eller purpur eller rött. Fyra plantor står i knopp, kanske de blir i alla olika nyanserna?!
