Naturen vaknar – skydda dina växter!

Härligt med  åtta grader varmt och strålande sol, men nu är den kritiska tiden för en del av trädgårdens växter. Den varma solen väcker växterna som då får svårare att klara de kalla nätterna. Rosbusken kan få intorkade kvistar, men tack och lov finns det härdiga rosor som inte behöver skyddas, till exempel Albarosen Maxima som är klarar sig upp till zon 7- alltså ända upp till Lappland. Den blommar bara en gång per sommar, men överdådigt med vita, doftande, tätt fyllda blommor. Knopparna är svagt rosa.

Dessutom kan den fungera som klätterros då den blir riktigt hög, min har fått grenar ända upp till taket. Öster- eller västervägg är bäst, så den inte blommar över så fort. Känsliga rosor bör skyddas med juteväv som får ligga ända tills det inte är kallgrader på nätterna. Än så länge har vi mycket snö i våra trakter, då är bara att skotta mer över känsliga växter, så länge snön skyler klarar de sig.

 

Av värmeväxlingen kan äppelträdets stam få sprickor. Vira med juteband eller måla stammen vit med kalk eller krita löst i vatten. Den mörka stammen drar annars åt sig mer värme på dagen än en ljus stam, och fryser sedan när natten blir kall.

Vintergröna växter, till exempel barrväxter och rhododendron, har också problem nu. Sockertoppsgranar är speciellt känsliga då de har så grunt rotsystem.De luras att starta sin ämnesomsättning nu i solvärmen. Blad och barr avdunstar vatten, och risken är stor för det som kallas tjältorka. När marken är frusen kan ju inte rötterna dra upp nytt vatten och resultatet blir torra barr och blad. För dessa växter skall juteväven ligga tills marken tinat, vilket du kan påskynda med vattning längre fram i vår. Är du förutseende så plantera dessa växter i ett läge där vårsolen kommer sent, så kan du slippa de fula hattarna av juteväv. I annat fall bör du täcka åtminstone de tre första åren och vattna mycket höst och vår.

Stoppa rådjuren

Den här tiden på året brukar rådjuren komma på att det finns godsaker i trädgården. De måste ha haft en svår vinter med den djupa snön, men jag vill helst inte att de rör min trädgård i alla fall. Om de får fältet fritt brukar man kunna se spår av en vandring runt varje fruktträd, speciellt äppleknoppar verka vara eftersökta. Rådjuren gör fina små snitt men fruktskörden blir förstås liten. Har man oturen att få en älg i trädgården, vilket inte är alltför ovanligt så här på vischan, då blir äppelträden riktigt misshandlade med avbrutna grenar. Där hjälper nog bara älgjägarn…

Det recept som du får nedan fungerar bra mot rådjuren hos mig, men jag vet att de som bor i tätort har svårare att skrämma dem. Här har ju vi närheten till skogen med annan mat- dock inte lika god som äppleknoppar.

Blanda

10 l vatten

1 kg blodmjöl (ett pulvriserat gödselmedel som du kan köpa i trädgårdsbutiker ex hos BillaBlom )

1,5 dl ammoniak ( finns i färghandeln)

Detta luktar pest och pina, ja, ond bråd död, gissar jag att rådjuren tänker. Överbliven blandning går att spara under lock.

Lägg ner oasis i den illaluktande soppan. Låt ligga tills de sugit åt sig och sjunkit. Tryck inte ner dem i vätskan, då suger de inte in lika bra. Trä en grov ståltråd upp genom  genom oasisen och gör undertill en platt ögla av tråden som stöd. För att regn och snö inte ska skölja ur lukten, behövs ett tak. Borra ett hål mitt i en plåtbit som är betydligt större än oasisen. Böj plåten och trä den på ståltråden uppepå oasisen och böj tråden längst upp till en krok för upphängning i trädet. Har du ingen plåt kan ett plastlock från en glassburk duga. När lukten gått ur behöver oasisen doppas i soppan igen.

Har oasisen torkat helt kan den inte dra vätska igen, då kan du behöva ta ny. Oasis jag haft i blomsterdekorationer brukar jag spara i en tät plastkasse så den inte torkar, då har jag att ta i rådjurstider.

Huskurer, folktro och änglaörter

Innan dagens mediciner fanns använde folk örter och andra växter för att bota sjukdomar. Inte så mycket hokuspokus som man kan tro, för nu vet vi vilka verksamma ämnen som finns i växterna. Exempelvis om du inom en timme dricker 3 koppar te av blad eller bark från Salix, pilträd t ex, så motsvarar det en magnecyl.

I onsdags lyssnade jag till Örtmona från Älandsbro – ett riktigt underhållande och intressant föredrag. Hon berättade bland annat om fjällkvannen, Angelica archangelica, och hur den förr användes mot pest, spanska sjukan och förkylning. Det medeltida namnet ängelört berättar den är änglarnas gåva. Älgörtsnus mot värk, näringsrik savgröt gjord av björksav eller pinka-lätt-vatten mot prostatabesvär låter inte sämre det heller!

Visst var en del bara skrock också vad folk höll på med förr. När TBCn härjade kallades den “kokspissjukan” för att sjukdomen kom precis när folk börjat installera järnspisar i sina hus, så då måste det bero på att järnspisarna inte brann på samma sätt som öppen eld!

En bra bok om kvanne fick jag tag i, med recept och kurer. Så till sommarn ska jag provsmaka:) Det kanske blir te som sägs smaka som parfymerat kinate, eller  rabarberpaj med kvanne för att ge sötma, eller kanderade stjälkar, eller… Sedan är den ståtlig trädgårdsväxt- uppåt två meter- med stora gröngula blomflockar.

En släkting till fjällkvannen, Angelica gigas, rödkvanne, är ett måste i min trädgård. En favorit bland designers och passar bra i moderna trädgårdar.  Mörkt vinröda stjälkar och blomflock, 1-1,5 m hög, står stadigt utan uppbindning och självsår sig lätt, så nya plantor kommer året efter. Innan den slår ut ser den nästan ut som en främmande fågel, faktiskt. Men kom ihåg att den äter man INTE!

Överhuvudtaget gäller det att veta vad man gör när man använder växter som medicin, så att det inte blir en förväxling med någon snarlik växt.