Innan dagens mediciner fanns använde folk örter och andra växter för att bota sjukdomar. Inte så mycket hokuspokus som man kan tro, för nu vet vi vilka verksamma ämnen som finns i växterna. Exempelvis om du inom en timme dricker 3 koppar te av blad eller bark från Salix, pilträd t ex, så motsvarar det en magnecyl.

I onsdags lyssnade jag till Örtmona från Älandsbro – ett riktigt underhållande och intressant föredrag. Hon berättade bland annat om fjällkvannen, Angelica archangelica, och hur den förr användes mot pest, spanska sjukan och förkylning. Det medeltida namnet ängelört berättar den är änglarnas gåva. Älgörtsnus mot värk, näringsrik savgröt gjord av björksav eller pinka-lätt-vatten mot prostatabesvär låter inte sämre det heller!

Visst var en del bara skrock också vad folk höll på med förr. När TBCn härjade kallades den “kokspissjukan” för att sjukdomen kom precis när folk börjat installera järnspisar i sina hus, så då måste det bero på att järnspisarna inte brann på samma sätt som öppen eld!

En bra bok om kvanne fick jag tag i, med recept och kurer. Så till sommarn ska jag provsmaka:) Det kanske blir te som sägs smaka som parfymerat kinate, eller  rabarberpaj med kvanne för att ge sötma, eller kanderade stjälkar, eller… Sedan är den ståtlig trädgårdsväxt- uppåt två meter- med stora gröngula blomflockar.

En släkting till fjällkvannen, Angelica gigas, rödkvanne, är ett måste i min trädgård. En favorit bland designers och passar bra i moderna trädgårdar.  Mörkt vinröda stjälkar och blomflock, 1-1,5 m hög, står stadigt utan uppbindning och självsår sig lätt, så nya plantor kommer året efter. Innan den slår ut ser den nästan ut som en främmande fågel, faktiskt. Men kom ihåg att den äter man INTE!

Överhuvudtaget gäller det att veta vad man gör när man använder växter som medicin, så att det inte blir en förväxling med någon snarlik växt.