Var med och tävla om 2 barrotade julrosor, Helleborus orientalis! Läs mer under fliken “Tävling”
Julrosen, är en giftig liten skönhet, men trots det är den en medicinalväxt. Den har använts från antiken och ända fram till 1800-talet då läkarna konstaterade att den var för farlig. Många otrevliga användningsområden låter det som: kräkmedel, för att framkalla abort och man gjorde ett pulver som framkallade våldsamma nysningar för att “rena huvudet”, inte minst från dumhet! Har du skönheten i din trädgård föreslår jag att du avstår den reningen. Däremot tycker jag att trädgårdsarbete är ett förträffligt medel för att rensa tankarna!
Helleborus orientale
En vackrare berättelse är legenden som berättar att Jesusbarnet i Betlehem fick en julros av en fattig herdinna. Flickan grät när hon inte hade något att ge Jesus men en ängel kom och där flickans tårar nådde den snötäckta marken växte julrosen fram.
Men var det verkligen snö i Betlehem? Nja… Vackert ändå precis som själva blomman. Här kan du läsa mer om julrosen och se fler skönheter.
Jag har någonstans läst att marschmallows förr gjordes med en växt som ingrediens. Och nu har jag hittat den! Ja, frön i varje fall. Läkemalvan, Althaea officinalis, kallas faktiskt för Marsch Mallow i en del länder. Den är nog inte särskilt ovanlig, men jag har då aldrig haft den.
Det torde dröja innan mina plantor är så stora att jag kan ta roten och göra äkta marschmallows. Men blommor ska jag i varje fall få i år, då den blommar redan första året.
Läkemalvan Marsh Mallow
Förr användes läkemalvan även som läkemedel. Ordet officinalis hittar vi i många växters namn, av det vet man att det är en medicinalväxt. Romarna använde den mot halsont, tandvärk samt magbesvär, och självaste Linné rekommenderade den mot hosta, smärta, luftrörsproblem samt njurinflammation. Olja av växten användes förr som myggolja.
Hoppas nu att jag lyckas med sådden, då torde jag väl få vara frisk i sommar! Är det någon av er läsare som provat på att använda läkemalvan? Hör av er och berätta resultatet!
För den som odlar i kallt klimat är det viktigt med en stomme av härdiga växter – säkra kort. Speciellt de vedartade växterna som tar tid att växa upp. Sedan ska man ju inte vara rädd att dessutom att testa sådant som inte ska gå hos mig enligt zonangivelsen. De växterna får bli kryddan, som man dessutom kan tänka sig ersätta ibland. Många “zonknäckare” har lyckats med växter som man tidigare inte ansett går att odla här i norr. En av dem är Curt Rydlinge som driver plantskola i Skellefteå. Vid plantskolan finns en spännade visnings- och testträdgård. Man blir förvånad när man ser vad som växer där. En del sydliga plantskolor anger ibland för låg zon, i brist på provodling i norr, kan tro, eller kanske för säkerhet. Gå in på Rydlinges hemsida här, får du pålitliga uppgifter om härdigheten.
Crataegus mordensis ´Toba
Pärlhagtornet, Crataegus mordensis ´Toba´är en litet träd, ca 3 m högt, med de sötaste dubbla rosavita blommor. Rydlinge anger härdigheten till zon 5(6). Ett säkert kort således.
Det är olika mikroklimat i olika trädgårdar, ja till och med på en och samma tomt. I takt med att klimatet förändras flyttas zongränserna också norrut. Det kan jag se tydligt på skillnaden mellan vinterkylan i Nordingrå, zon 4, där vi har vår sommarstuga och trädgård, och hemma i Örnsköldsvik,zon 5. När vi köpte vårt ställe i Nordingrå 1994 var det oftast mycket kallare hemma i Örnsköldsvik, men nu har skilllnaden minskat markant.
Trädgårdsmästaren Alvar Eriksson, odlar härdiga buskar, bland annat med sticklingar från den här jättebusken på hans gård i Träsk, Ullånger. Sorten ´Strömsund´ klarar våra vintrar, så blomknopparna fryser inte bort. Ett säkert kort som synes.
Viburnum opulus ´Strömsund´
Mikroklimatet kan man själv påverka genom läplanteringar, upphöjda planteringsbäddar, som ger en tidigare start på våren och varmare jord och genom att använda lätt jord med iblandning av grov sand. Jag själv odlar mycket i ren sand (med gräsklipp uppe på), det kan ge en zon bättre klimat.
Geranium phaeum ‘Samobor’
För oss här i norr är många perenner riktigt säkra kort. De (i vanliga fall) snöfattiga vintrarna söderut är påfrestande för perennernas rötter som utsätt för växelvis kyla och värme när de inte har snöskydd. Luftig snö isolerar lika bra som sågspån så där kan vi norrlänningar skatta oss lyckliga! Brunnävan, Geranium phaeum ‘Samobor’, med sina vackra blad, är en av mina favoritperenner. Den sprider sig visserligen mycket med frö, men för mig är det lagom, då odlingen i sand och gräsklipp gör att alla frön, såväl ogräs som önskade, har svårare att gro.
