I två nätter har det nu varit frost. Lika kallt i Ö-vik som i Nordingrå. Ända tills nu har det varit frostfritt även hos min syster i inre Lappland. Märkligt nog verkar klimatet ha utjämnats, åtminstone mellan Ö-vik och Nordingrå. Förr var det alltid flera grader varmare vintertid i Nordingrå. Nu är det helt lika, växthuseffekten visar sig…
Men nu är alla vackra dahlior förstörda och måste grävas upp. Vissa sorter blev jag förtjust i så de måste räddas, till exempel den laxrosa dinnerplate ‘Otto’s Thrill. Men det finns fortfarande blommor att glädjas åt. Perenner är toppen, de fortsätter att leverera snittblommor. Klematissorten ‘Multi Blue’ är som bäst och fick bli flytblommor. När den tappar kronbladen är bollen i mitten minst lika dekorativ. Småblommorna är från jätteverbenan som tydligen tål också lite frost.
Alltid lär man sig något nytt…när jag skrev artikeln i Trädgård Norr om pioner hade jag fått lära mig mycket av pionträdgårdens ägarinna. Och blivit biten på pioner. Från början av september är bästa tiden för att plantera och även dela pioner, vet jag nu. De rotar sig inte i sommarvärmen utan rötterna växer bara till i sval jord. Som nu och när våren kommer gör de direkt en rivstart. Under denna vecka kommer en leverans av pioner – en sort är redan förbokad, men den mörkmörkröda ‘Peter Brand’ finns, dubbla dillpioner och även ‘Athena’ en ovanlig Quadpioner, som blommar mycket tidigt. Mer info kommer under fliken BillaBlom. Vi kommer att ha öppet under oktober men inte regelbundna tider. Någon är hemma för det mesta och kan öppna upp, men slå en signal för säkerhet.
Luktpion ´Peter Brand´ hos Lena Eriksson i Skellefteå Bild Leena M LiljestrandQuadpion `Athena´ korsning av 4 sorter aprikos/ljusgul Bild: Peony Shop
Så gick jag med i Svenska Pionsällskapet, att rekommendera, där finns mycket information att hämta, och varje höst får man köpa några pioner genom sällskapet till bra priser. Det är bäst att sätta barrotade pioner, det kommer bara rötter i en påse, men vilket liv de innehåller. Ordförande Leena Liljestrand berättar att de ofta blommar redan året efter när de får höstplantering. Även här i norr fungerar det, i pionträdgården jag nämnde är det testat. Rötterna kommer dock aldrig förrän i oktober, så är det kall höst får man täcka så jorden inte fryser där plantan ska stå. De måste ju gå att gräva ner, men kyla tål pionerna. Bland de härdigaste och mest långlivade perenner som finns!
Vid östra väggen var det rätt kalt i våras. Vi hade klippt ner allt längs väggen och målat och sedan fixade mannen ett jättestort armeringsnät på väggen. De gamla spaljéerna av trä började ramla ihop, men nu ska armeringsnätet kunna stå där i många år. Buskarna som är det första man möter, visar snart sina höstfärger, just det jag hade i åtanke när jag planterade dem. Man ska inte glömma att plantera för en fin höst, de härliga höstfärgerna värmer oss innan den kalla snön kyler ner allt tills naturen vaknar nästa vår igen. Framför buskarna blommar nu den blå bolltisteln, Echinops bannaticus. Den fick sin plats där i brist på bättre planer. Den trivs där, då det är väldränerat och blev ju ändå ganska lyckad eftersom den blommar samtidigt som den blå klematisen.
Buskrabatten kommer snart med höstfärg
Spaljéportalen framför husväggen, var ny ifjol, och börjar nu invaderas av Jackmanniklematisen. Det är en härlig utsikt över den från nya sovrumsfönstret. Det blir fina mornar när man drar upp rullgardinen. När väl klematis tagit sig finns knappast något mer lättskött. Och de blommar långt efter första nattfrosten. Fin och hållbar i vas också. HÄRkan du läsa mer om klematis. Lite råd o så. På baksidan av spaljén hade jag i fjol två fina rosor, ´Henri Martin´ och favoriten ´Frühlingsduft´, men de frös tillbaka så mycket i vinter att det inte blev någon blomning. Nu har de repat sig så jag hoppas på blommor nästa år.
Clematis ´Jackmanni´
Med frö från STA, Sällskapet Trädgårdsamatörerna, sådde jag ifjol Adlumia fungosa, som jag inte har något svenskt namn på. Några plantor sålde jag och resten satte jag längs husväggarna.
Adlumia fungosa
Plantorna har en oerhörd växtkraft och liknar löjnantshjärta och fänrikshjärta – förutom höjden då – med sina flikiga blad och ljusrosa små hjärtan. De har redan vävt i en stor del av armeringsnätet. Eftersom de klarade förra vintern med glans så nu hoppas jag på att den verkligen är en tålig perenn och inte dör efter första blomningen. Har någon av er läsare erfarenhet av den?
Kom ihåg att kolla tävlingen som börjar på söndag. En riktigt praktisk grej ska jag testa.
