Att odla egna äpplen för hela vintern.

De allra sista äpplena från trädgården är nu slut. Ett Ingrid Marie och ett Folke. Speciellt Folke sägs vara hållbar så jag testade att spara några länge. 1 maj var det provsmakning! Ingrid Marie var lite brun i mitten, men smakade annars okej. Inte lika gott och saftigt som dem jag just köpt, dock. Folke var rätt smaklös men inget fel egentligen. Smaken är beroende av lagom mognad vid skörd och jag minns att jag plockade in dem lite i förväg för att jag var rädd att de skulle skadas av fågelhack och inte gå att spara. Sen kan de förstås hunnit bli lite övermogna efter mer än 6 månader i min jordkällare. Jag utökar hela tiden mina äppelsorter, nu mest med hållbara. Jag har tappat räkningen, men har så där 40-45 olika äppelsorter, många av dem som inympade som inte gett frukt än. Men för varje år får vi smaka fler sorter. Ifjol fick vi mer än 20 olika sorter.

Egna Ingrid Marie

I höstas la jag de äpplen jag tänkte spara länge, i täta plastpåsar. Innan jordkällaren blev tillräckligt kall förvarade jag dem och all övrig frukt i en stor kyl. De svenska äpplen vi köper i butik kommer från ULO-lager där man sänker syrehalten för äpplena ska stanna i mognad. Dessutom sänks temperaturen. I min jordkällare är det 3 grader plus över vintern och med plastpåsarna gissar jag att mindre med syre kommer åt.

Mest lyckad blev vår sort Arbat, ett pelaräpple, som höll sig februari ut. Ett smalt litet träd som ryms nästan var som helst. Jag lyckades tydligen skörda i precis rätt tid. Otroligt krispig och god! Även Aroma höll sig tills dess. Och Lobo lite kortare tid. Så fram till och med februari köpte vi inte ett enda äpple. Under hösten åt vi först av de mindre hållbara sorterna, jag torkade också äppelringar och gjorde lite mos. Och frös in en del klyftade. Och rätt mycket äppeldricka blev det. Och mycket must… tänk så bra, att kunna odla sin egen mat. Ett äppelträd kan ju bli 100 år, tänk vad mycket frukt det levererat på den tiden!

Arbat pelaräpple

Alla borde få ha ett äppelträd!

Lätt att lyckas med chiliodling! Här får du mina tips!

Nu har mina chilisar vuxit så det är dags att ge större krukor. Rötterna kikar ut under krukan, då vet jag att det är dags. Nu är knepet att öka på krukstorleken bara lite. Om det blir för stor jordvolym direkt växer plantorna dåligt eftersom mycket jord håller fukten längre och fuktig jord är ju kall. Chili vill verkligen ha mycket värme och rötter utvecklas bättre i varm jord. Jag använder en bra jord, med långtidsverkande gödsel och tar större och större krukor allt eftersom plantorna växer.

Omplantering av chili med fint rotsystem

Redan i mitten av januari sådde jag fröna och satte dem i små krukor när de grott. HÄR kan du läsa om hur jag gjorde, det funkar alltid bra. Den enda chili jag numera odlar är den vackra ’Jamaican Bell’, se bild längst ner. Sedan de grott har jag odlat dem under lysrörsbelysning. Vid tidig sådd räcker inte det lilla dagsljuset som finns då. Nu i april är det sent att så chili, men om man inte låter plantan bli så stor, så kan det ändå hinna bli några frukter. Och om den får bra med värme i ett uterum eller växthus går det ännu bättre.

Chiliplantor under lysrörsbelysning

Får plantorna bara bra näringsrik jord och tillräckligt med vatten frodas de. Torkar de ut blir det ibland löss, men jag har tack och lov inte fått sådana problem.

Chili ´Jamaican Bell´ med sina vackra klockor

När sommarn närmar sig har plantorna blivit så stora att de sätts i 20 liters-krukor med vattenmagasin. För att de ska bli som små träd har jag tagit bort alla sidoskott och blad längs stammen och bundit upp den. 1,5 m höga brukar de bli. Riktigt snyggt träd är det, med vackra frukter som blir en härlig marmelad till vinterns mackor, och inte minst till sommarns grillade hamburgare.



Ljuvliga doftande hitterosor från förr finns nu hos Monica’s Cottage Garden i Salsåker!

I dagarna får vi hem underbara rosor till BillaBlom! Ja, vi kommer att sälja lite utvalda växter igen fast nu är det i Salsåker Nordingrå. Även lite bärbuskar och annat ska det bli.

6 olika härdiga buskrosor med beteckningen Grönt Kulturarv börjar vi med. I ett projekt har man sökt igenom hela landet efter gamla sorter och valt ut de bästa, för att bevara för eftervärlden. Med färger från rosa, till karminröd och cerise, till mörkviolett. De flesta är sådana som gått i arv, eller man hittat på gamla gårdar. Några har odlats ända från 1800-talet. Tåliga och friska bevisligen. Alla är rotäkta, vilket betyder att om det händer något med delen ovan jord, skjuter det nya skott från roten av den ädla sorten och inte som för ympade rosor att det kommer upp en taggig vildros. Dessa gamla rosor har dessutom en ljuvlig doft och blir ofta stora buskar så man kan unna sig buketter. De vanliga rabattrosorna som man hittar billigt i växtbutiker, är låga och ofta av tveksam härdighet. Och sällan rotäkta eller doftande.

Så blommade ’Blomsterhult’ sommaren 2023 hos mig

Några av dessa inköpta rosor finns redan på tillväxt i vår trädgård, så man kan se dem i sommar. Det är ’Blomsterhult’, ’Skeda’ och ’Professor Fagerlind’. Dessutom har vi fått tag på ’Pipar Hans’, ’Pustebacken’ och ’Selma Dahlberg’. I somras fick jag se de första blomklasarna på ’ Blomsterhult’ – så lyxiga och stora!

Beskrivning: Under goda odlingsbetingelser bildar ‘Blomsterhult’ kraftiga, höga och breda buskar, som kan bli 2,5 – 3 m höga och nästan lika breda, fast här i norr troligen mindre. Kraftiga blomskott ger ofta 10–20 blommor, som är 7–9 cm i diameter och tätt fyllda med upp till 100 kronblad, ibland betydligt fler. Doften är medelstark och har inslag av främst kryddnejlika. Blomningen är mycket riklig, under en månad, och något senare än flertalet andra engångsblommande buskrosor. Den klarar zon 5.

Bourbonros ’Blomsterhult’ pressbild SLU

De gamla rosorna har oftast en intressant historia, så även ’Blomsterhult’: Bourbonrosen ‘Blomsterhult’ växer på nästan varje gård i byn Blomsterhult, mellan Öljaren och Hjälmaren i västra Sörmland. Rosen kom till byn före 1920. Vid ett bröllop i Blomsterhult, 14 juli 1929, ville brudens mor dekorera festsalen med rosen, men svärmodern genomdrev att salen skulle smyckas med pappersblommor som hon ansåg vara “finare”.

Ja, nog vet jag vad jag skulle valt, pappersblommor har inte ens nån doft!

’Skeda’ Grönt Kulturarv Bourbonros från Östergötland.

‘Skeda’ har trivts ett flertal år hos mig, och har en så ovanlig snygg mörk nyans. Den har funnits från början av 1900-talet. Zonangivelsen på 3-4 ändrar jag till zon 4-5, åtminstone. Doftar och har lite taggar. Blommar i en månad.

Professor Fagerlind’ är en ungdom i denna skara. Rosen framkorsades under 1960-talet av dess namne. Jag har hittills fått bara några blommor men den sägs blomma massivt och bli en hög buske 2,5-3,5 m. Doften är stark och söt och den klarar zon 4-5, minst. Den blommar betydligt tidigare är ’Blomsterhult’ så de vore en bra kombo. Och så ’ Skeda’ däremellan. Eftersom ’Professor Fagerlind’ är en spinosissima är den klart taggig, så plantera i ogräsfri jord, så du slipper gå i närkamp.

Att odla rosor kan vara krångligt, speciellt i kallt klimat. Det finns många kinkipettrar. Men rosorna ovan och gammaldags överhuvudtaget, är lättskötta och härdiga. Även kanadensiska rosor är tåliga, och en del dem blommar dessutom hela sommaren. Dock doftar de flesta inte så mycket. I min trädgård finns ett 30-tal olika sorters rosor, så nog finns det att välja ur även om man har lite sämre förutsättningar.