Vår semestervecka är nu över och vi gör som flyttfåglarna, drar norrut. Cypernveckan i Ayia Napa har vi fyllt med allt möjligt förutom att pressa på stranden och bada. Inte väder för det, men mycket annat finns att uppleva. God mat och spännade natur till exempel. Första kvällen bjöd på ett trevligt litet äventyr. För att handla mat och fylla på kylen tog vi som anvisat lokalbussen till Paralimni, bara 1 mil bort, där det skulle finnas ett större utbud. Men oj vad länge vi satt på bussen, minst 45 minuter. Vi kom tydligen på en runda i alla små byar innan vi äntligen kom fram, förstod vi efteråt. Vi hade bara några Euro så vi hittade en bankomat, men den inte ville fungera. Och hungriga var vi. En kvinna som kom i bil tipsade oss om närmsta restaurang, men det var en bra bit dit och sen efter det skulle vi hitta en annan busshållplats för vägen hem. När hon såg vår tveksamhet, bjöd hon på skjuts. Och vilket ställe vi kom till sen! Hon påpekade att det bara fanns lokal mat där, men det lät ju bra, vilket det var! Men.. de tog inte kort, så vi fick traska till en bankomat längre bort. Ja, vi var ju trötta efter att ha klivit upp kl 4 på morgonen på Arlanda.
Hela matsedeln var på grekiska, men de flesta cyprioter pratar engelska så efter lite förklaring valde vi lite av det ena och andra. Sedan kom det lustiga. På bordet var det en typ av omslagspapper som duk. En kvinna kom med bestick och glas och la två pappersark på bordet – det blev våra tallrikar! Allteftersom maten var klar kom än den ena, än den andra av personalen och öste upp – på papperet! Först rejäla klickar med tsatsiki och senapssås och en hög med varma pitabröd. Så en härlig tomatsallad som vi faktiskt fick i skål. Med fetaost förstås och annat gott och en vinägrett av något slag som var så otroligt god. Därnäst kom grillad bacon, inte som den vi är vana vid, utan saftiga tjocka skivor med någon god krydda. Rätt som det var, bar någon ut en stekfat med pommes frites, som de kallar chips. Tömde fatet i mitten på bordet.
I tur och ordning kom så souvlaki, grillat fläskkött i bitar uppträdda på spett, sedan rejäla kebabrullar. Vi hade tydligen beställt mer än vi orkade så en del av det tog vi också med till kylen i lägenheten. I detta lilla kyffe till restaurang lagades maten helt från grunden. De hade väl knappast mycket plats för disk och porslin, men maten var så otroligt god! Nygrillat, gott kryddat och priset sen! 15 Euro för hela den middagen för två, och det räckte till några smakbitar dan efter. Pommes frites verkar dock komma med överallt, men allt det övriga var det hög klass på. Och då är jag rätt kräsen som själv alltid har fint kött i frysen att välja på.
Busshållplatsen hittade vi och åkte hem till Ayia Napa, vilket tog nästan lika lång tid som vägen dit. Jag undrade var vi verkligen varit, och när vi hyrde bil sista dagarna försökte vi hitta tillbaka. Den gången tog det inte många minuter till Paralimni, men vi hittade först inte restaurangen och funderade var vi egentligen varit första dagen. Jo, till slut hittade vi restaurangen några kvarter nedanför kyrkan. Om du åker till Cypern någon gång, prova på den här restaurangen. I resehandböcker står ofta att det är bäst mat på de ställen där lokalbefolkningen äter. Det stämde då in här!
