Igår kväll var vi till Själevads Kyrka och firade nattvard till minne av den sista måltiden Jesus delade med sitt gäng lärjungar, innan han blev förrådd. Tänk att veta vad som väntar och tänk att vara den som ska förråda Guds Son! När vår präst Ulla-Britt delade sina tankar kändes altartavlans vackra målningar nästan levande. Under gudstjänstens slut togs allt “pynt” bort, ljus, dukar, blommor, ja även krucifixet, tills altaret stod helt rent inför långfredagen. Antependiet, den stora textilen som hängde på framsidan togs också ner, allt för att minnas allvaret när Jesus stod inför sin tortyr.
Den sista måltiden finns som konstverk i flera varianter. Jag läste just att Andy Warhols tolkning skulle säljas för många sköna slantar. 
Vad jag inte visste var att han var troende, gick i kyrkan varje söndag och hade ett krucifix vid sängen.
Sköna slantar tyckte nog förrädaren Judas att han fick, men ångrade sig tydligen bittert då han hängde sig i ett träd. Legenden förtäljer att det var i en asp han hängde sig. Jeus kors ska också vara gjort av asp och det är förklaringen till att aspens löv dallrar. För att aspen skäms så hemskt. Fast det finns ju en naturvetenskaplig förklaring också…
