Här kommer mera blad…

Först ut är minikiwin, Actinidia, som verkar väldigt härdig. Den växer som värsta djungellian och måste flyttas, annars kommer den att väva in hela verandan så att vi inte kommer in i huset. Jag köpte den på en trädgårdsresa till Estland och den var självfertil enligt plantskolan.Då den har blommat mycket i år borde det bli bär. Den lystrar till det flotta namnet Dr Szymanowski och visst har den tjusiga blad!

Den finska rödbjörken Betula pubescens ´Rubra´är ett annat bra exempel på både härdighet och vackra blad. Den blir inte lika stor som vanlig björk, och växer otroligt långsamt.

Alla alunrot, Heuchera, odlas mest för bladens skull, som finns i alla möjliga varianter. Den mörka ´Palace Purple´ är en gammal säker sort. Jag tycker att en del av de nya sorterna är svåra att övervintra. I år provar jag med ´Miracle´ som börjar våren med helt limegröna blad och under sommarens gång förändras till röda blad med det limegröna kvar på bladkanterna.

En annan limegrön snygging är Berberisen som jag har tappat namnet på. Att den är taggig gör inget när den står ensam. Det blir lätt att komma åt för ogräsrensning, men jag behöver inte komma nära då jag sällan rensar ogräs. Lat? – nädå. Då jag odlar i sand och gräsklipp behövs inte mycket ogräsrensning.

På dammens yta ligger näckrosbladen och flyter stilla. Man riktigt ser vattnets ytspänning runt bladen, som ser ut att vara plastade eller gjorda av läder.