Läkemalvan, Althaea officinalis, även kallad Marschmallow på engelska, lockade mig just för att få testa att göra marshmallows som förr. Det kan ju vara hur äckligt som helst, men jag måste bara pröva. Hittills har jag hittat ett engelskt recept som verkar krångligt, så jag söker vidare. Man ska tydligen koka rötterna som avger ett slem vilket blir gelémedlet som ska få det att tjockna – ett sorts vegetariskt gelatin. Så länge får jag ta och skörda rötterna ifall vintern och snön skulle komma.

Läkemalvan är minst meterhög och har blommat med små söta blommor. Bladen ska jag skynda mig att plocka, då de ger ett te mot hjälper mot hosta. Nog torde någon förkylning dyka upp innan sommarn åter är här. Just nu känner jag mig lite frusen så jag sippar på en kopp lindbloms- och pepparmyntste, som också är verksamt. Redan för 2000 år användes läkemalvan i Romarriket, Kina, Egypten och Syrien, men då som mat. Araberna använde bladen till omslag mot hudinflammation.

Tänk, i trädgården har man snart sitt eget apotek! Och så gym förstås. Och stressbehandling!