Nu behövs vårkänslor, då är tulpaner oslagbara. Ett knippe vita tulpaner och rosa elegansnejlikor blev en bordsdekoration i helgen som var. Dessutom kvistar från de fina Skimmiaplantorna jag haft hela julen. Fina klasar med små rosaröda knoppar. Skimmia finns också att köpa som snitt och är väldigt hållbar. Dekorationen har fått stå i källaren nattetid för att hålla sig.
Jag vill gärna spara de finaste pelargonerna över vintern och tycker jag har en bra förvaring men ändå är det några som ger upp. På dessa två är stjälkarna skrumpna och helt tomma inuti, så det blir inget liv där.
Ni som kan pelargoner – vad kan det bero på? Alla pelargoner har stått under belysning i 10-15 grader, med timer så att de får nattvila. Jag gissar att det har att göra med min skötsel. Och de här minsta är känsligast förstås. Ja, jag har ju sagt att pelargoner inte gillar mig och jag inte gillar pelargoner. Men numera finns så fina, ovanliga sorter, så jag har börjat ändra mig. Några enstaka blommar redan som den cerise med orange öga. Det verkar som att en del, den till exempel, är mer blomvilliga. Även tulpanpelargonerna verkar mer lättskötta. Eller vilken är din erfarenhet?
Till dagens dessert använde jag mitt tidigare recept HÄR, med lite förändring. Mönstret med hjärtan skippade jag och istället för den ljusa randen med vanilj blev det en kolarand. Jag blandade 1/2 burk kokad kondenserad mjölk (=karamelliserad) i grädden. Kokade och rörde tills det blev en slät smet. 1/2 tsk gelatin dessutom. Det gäller dubbel sats som jag fördelade i 6 glas.
Till detta serverade jag egna björnbär och hallon från frysen. Fräscht med bär som motvikt till all gräddig pannacotta.
Här var dagens pannacotta med kolaranden på g. Lite mörkare med kola än vaniljranden. Och visst ger svartvinbärssaften en härlig lilarosafärg! Tre olika sorters egna bär blev det här. Nästan självhushållning, bara jag hade haft en kossa så hade också grädden kunnat vara egentillverkad!
