Frukt som man inte hinner eller vill ta vara på behöver ändå tas bort. I år hann vi inte ta vara på alla äpplen och plommon men det är inte bra att de ligger kvar på marken eller hänger i trädet. Ibland ser man svarta frukter, kallade fruktmumier, som hänger kvar hela vintern. Både de och och dåliga frukter på marken sprider gul monilia, fruktmögel. I första skedet blir det ljusgula sporprickar på skalet, ofta i cirklar. Får dessa frukter vara kvar tills nästa år sprids svampsporerna till de nya frukterna.

1. Alla angripna frukter måste tas bort under hösten, men får inte läggas i komposten, bara de friska. Soptunnan är bättre i detta fall.
2. Gallra kartarna på försommaren så att de färdiga frukterna inte kommer att nudda varann, för annars förs smittan över från frukt till frukt.
3. Fruktmöglet kommer in i frukten via hål i skalet, från exempelvis fågelhack, getinggnag och via skorvfläckar som spricker upp. Att stoppa getingarna torde vara omöjligt, lite lättare att skrämma fåglarna. Skorv som börjar som svarta fläckar i skalet kan man motverka med beskärning så att trädet är glest och torkar upp efter regn.

En hel del är det att tänka på för att få fina frukter, men jag tycker i alla fall att frukt- och bärodling är lättsammare än grönsaksodling. Det märks på alla sorter jag har, ett 30-tal olika inympade äppelsorter – ska räkna nån gång – 2 sorters päron, 5 sorters plommon, 4 sorters körsbär, aronia, 4 sorters bärhäggmispel, 3 sorters blåbärstry, 2 sorters havtorn, flera hallonsorter, björnbär, tayberry, buskblåbär, jordgubbar, jordgubbshallon, åkerbär, gröna, vita, röda, svarta vinbär, taggfria krusbär, fläder, och kanske var det nån mer. Ska bara tilläggas att allt detta inte gett frukt än, då en del är nyplanterat eller bara något år. Men det kommer så småningom utan alltför mycket ansträngning.