Potatisen är värd att firas. Den innehåller det mesta man behöver, även fibrer och vitaminer. Enligt svenskpotatis.se får man 1/3 av dagsbehovet av C-vitamin när man äter en portion potatis (250 g = 2-3 potatisar). Men den passar också väldigt bra till bak. I somras fann jag ett så bra recept med flera andra nyttiga ingredienser, så det tycker jag du ska prova. Glutenfri också. HÄR finns receptet. Det ingår rödvinbär, men de går att byta ut mot valfria bär. Annars kan man göra palt av potatis, recept HÄR. Det gamla potatisreceptet Kronans kaka finns också i den länken. Gnocchi görs också av potatis, det måste jag testa. Återkommer om det blir bra.
Så länge marken inte har frusit kan jag plantera pioner, även här i norr zon 4-5. För 3 år sedan påbörjade jag min pionträdgård sent på hösten – 23 oktober är det senaste datum jag planterat och det märks att dessa pioner fått en rivstart. Många blommade redan första sommaren, men någon dyrbar sort dog på våren eftersom det var torrt och jag missade att vattna. Det vet jag väl att man ska vattna första året. Nu har jag lärt mig hålla koll även på våren.
Luktpion ´Peter Brandt´
Pioner är riktiga köldälskare, för de rotas inte om det är för varmt. Om man köper på försommaren är det bäst att låta krukan stå ganska skuggigt så den slipper värme på rötterna för att sedan plantera den på hösten. Det passar mig bra för ofta har jag inte funderat ut var alla pionerna ska sättas. I bilden här nedan syns att rötterna klarat sig bra sedan i våras och börjat växa när jag satte i slutet av september i den kalla sköna jorden. Köper man bara rötterna – okrukade – exempelvis från Pionsällskapet eller direkt från Holland kan man få det som höstleverans. När jag beställer till BillaBlom kommer rötterna i mars, så då får man plantera i kruka och ställa svalt, eller så gräva ner ute så fort det bara går, medan jorden är kall. Info kommer här på bloggen om vilka pionrötter som kommer att finnas för att köpa. Riktig bra priser eftersom jag inte behöver lägga tid på krukning. På trädgårdsvisningarna var det många som la märke till ’Paula Fay’ som verkligen är speciell, så den har jag beställt.
Hybridpion ’Paula Fay’, lysande karmosinröd med blänkande kronblad. Tålig, rikblommig och relativt låg.
När jag planterar gräver jag en stor grop, helst 50 cm djup och bred – om jag orkar. Ibland blir det lite mindre, men det går inte att ha sten eller trädrötter där pionen ska växa. Längst ner i botten lägger jag en näve benmjöl, det gillar pionen. Sedan lägger jag i en del av den jord jag grävt ur och blandar noga med välförmultnad kompost och gammal stallgödsel. På bilden har jag just lagt i och inte blandat än. Den befintliga jorden ska det vara mest av. Plantjord på säck undviker jag, det är den sämsta jorden man kan ha. Men så är den billig också.
Jordförbättring innan pionen planteras. Komposten och gödseln ska nu blandas med befintlig jord.
De flesta pioner vill ha bara 3-4 cm jord ovanpå rötterna. Man utgår från tillväxtpunkterna där stjälkarna växer fram. Eftersom jag grävt om jorden blir den lucker, vilket förstås är bra, men när jag vattnar sjunker det ihop lite och även mer till nästa år. Så därför planterar jag alltid pionen rätt högt, för pioner gillar inte att stå i en grubba och blommar inte om de kommer för djupt. Så jag planterar med tillväxtpunkterna i gräsmattans nivå och lägger extra jord ovanpå istället. Vattnar så att jorden får kontakt. Till nästa år har den sjunkit ner lagom. Jorden närmast pionrötterna blandar jag med bara lite gödsel, och använder mest den befintliga jorden, för rötterna kan brännas av gödsel. Sammalunda när det blir dags att gödsla om något år, myllar jag ner gödseln i en ring utanför rötterna.
Nya ‘Purple Spider’ luktpion. Den har stått i skuggigt i sin kruka över sommaren och hade fina rötter när jag satte den i slutet av september. Barrotade rötter – utan jord – går precis lika bra att plantera på samma sätt på hösten. De bildar fort sugrötter i den svala jorden.
Frukt som man inte hinner eller vill ta vara på behöver ändå tas bort. I år hann vi inte ta vara på alla äpplen och plommon men det är inte bra att de ligger kvar på marken eller hänger i trädet. Ibland ser man svarta frukter, kallade fruktmumier, som hänger kvar hela vintern. Både de och och dåliga frukter på marken sprider gul monilia, fruktmögel. I första skedet blir det ljusgula sporprickar på skalet, ofta i cirklar. Får dessa frukter vara kvar tills nästa år sprids svampsporerna till de nya frukterna.
Fruktmögel på plommonen sprider sig om de sitter för tätt
Alla angripna frukter måste tas bort under hösten, men får inte läggas i komposten, bara de friska. Soptunnan är bättre i detta fall.
Gallra kartarna på försommaren så att de färdiga frukterna inte kommer att nudda varann, för annars förs smittan över från frukt till frukt.
Fruktmöglet kommer in i frukten via hål i skalet, från exempelvis fågelhack, getinggnag och via skorvfläckar som spricker upp. Att stoppa getingarna torde vara omöjligt, lite lättare att skrämma fåglarna. Skorv som börjar som svarta fläckar i skalet kan man motverka med beskärning så att trädet är glest och torkar upp efter regn.
Vilken lycka att få plocka in fina äpplen på hösten. Denna sort heter Lobo, ett hållbart och sött äpple. Kan angripas av skorv, men inte så mycket här i norr.
En hel del är det att tänka på för att få fina frukter, men jag tycker i alla fall att frukt- och bärodling är lättsammare än grönsaksodling. Det märks på alla sorter jag har, ett 30-tal olika inympade äppelsorter – ska räkna nån gång – 2 sorters päron, 5 sorters plommon, 4 sorters körsbär, aronia, 4 sorters bärhäggmispel, 3 sorters blåbärstry, 2 sorters havtorn, flera hallonsorter, björnbär, tayberry, buskblåbär, jordgubbar, jordgubbshallon, åkerbär, gröna, vita, röda, svarta vinbär, taggfria krusbär, fläder, och kanske var det nån mer. Ska bara tilläggas att allt detta inte gett frukt än, då en del är nyplanterat eller bara något år. Men det kommer så småningom utan alltför mycket ansträngning.
