Banansemifreddo med kaffekolasås

En riktig god efterrätt blev det på lördagskvällen. Den tog lite tid i anspråk, men går att snabba på med vanlig köpeglass istället för semifreddo. Kaffekolasåsen är såå god, även för en icke kaffedrickare som mig!

Banansemifreddo med kaffekolaås

Semifreddon :
6 portioner
100 g vit choklad
3 ägg
1 dl florsocker
3 små bananer
2 dl Linddahls kvargyoughurt vanilj eller vaniljkesella

Kaffekolasås:
1 dl strösocker
1 dl ljus sirap
3 msk kaffelikör ex Kahlúa
1/3 dl stark espresso
2 msk smör

Topping:
1 dl kokosflingor

Sätt ugnen på 175 grader. Riv chokladen grovt och lägg på bakplåtspapper på en plåt. Rosta mitt i ugnen tills chokladen är ljusbrun, ca 5 minuter. Den bränns lätt. Låt svalna.

Goda gula ingredienser, hemägg, banansmet och kvargyoughurt vanilj. Kan inte bli annat än gott!

Vispa äggulor och socker. Mixa bananerna fint och rör ner i äggulesmeten tillsammans med kvargyoughurten. Rör ner den smulade chokladen. Vispa grädden hårt och blanda ner. Gör samma med äggvitorna (tänk på att vispen måste vara fettfri, alltså noga diskad!). Rör om försiktigt. Lägg i form, plasta den och frys i ca 4 timmar.

Rostad vit choklad blir knaprig och god

 

Banan och kaffe – god kombo!

Såsen: Koka alla ingredienser utom smöret i en kastrull i ca 10 minuter tills såsen tjocknat lite. Rör ner smöret och låt kallna. Jag gjorde espresson av snabbpulver och tog extra mycket av pulvret. Det blev gott ihop med semifreddon.

Topping: Rosta kokosen i het stekpanna utan matfett. Rör om hela tiden.

Låt den hårdfrusna semifreddon stå i kylen en stund för att bli halvmjuk, skeda upp, häll på sås och toppa med kokos. Gottigott!

 

Firar Peterson-Berger med en krans

Jag fick en ovanlig beställning på en krans. Men inte desto mindre passande. På måndag firas att kompositören Wilhelm Peterson-Berger föddes för 150 år sedan i Ullånger. I närheten av där vi har vårt sommarställe och visningsträdgård. Han föddes på samma datum som min man – det har jag aldrig tänkt på. Fast inte samma år väl!

Den halvfärdiga dekorationen skulle räcka men lite blommor ska till

Eftersom jag förr jobbade med musik var det extra kul att få förära Peterson-Berger en krans. Många är de gånger jag spelat pianostyckena ur Frösöblomster. Sommarsång, Gratulation, Frösö Kyrka och många fler. Nationalromantik med ton av sommar, svenska skogar och marker. Överkomlig svårighetsgrad. Jag hade fria händer med kransen och ville då göra en vårlig krans med lite blomster. Något som kompositören skulle gillat.

Vårkrans med pärlhyacinter

Det som kan klara sig någorlunda utomhus den här tiden är pärlhyacint och vide. Mossa på kransen valde jag istället för barrkvistar för att komma ifrån allhelgona/julkänsla. Mossan är lindad på halmstomme så pärlhyacinterna var enkla att fästa med en ståltråd igenom lökens ena sida så det blev två ben att sticka in i kransen. Sitter som berg, vilket är bra när kransen ska tåla väder och vind. När allt tinar upp kommer bladen att sloka, så därför har jag satt lökarna upponer, då de ändå kommer att hänga.

Lätt att fästa i kransen med en ståltråd genom löken

På måndag ska jag komma ihåg att spela en trudelutt ur Frösöblomster, för en sådan kompositör, som dessutom är från trakterna, vill man minnas!

Makrobilder nära in på livet

Jag gillar makrobilderna, de som kommer nära inpå. Naturens underverk är fantastiska när man kryper riktigt nära. Insekter kan bli som pansarklädda monster och enkla blommor som konstverk. En pelargon till exempel. Jag gillar inte pelargoner har jag sagt, men den här cerise med orange mitt kan jag inte motstå.

Närstudie av vanlig pelargon

Det jag gillar mer med makrobilder är blurret, att en del av bilden är suddig, som en akvarell. Jag har provat att måla akvarell, men det har jag gett upp. Det är enklare att fota. Nu håller jag mig till det. Och så att skapa vackra vyer i trädgården. Bättre att den som kan måla gör det. Till exempel konstnären Ing-Marie Seijsing. Jag är fascinerad över vad hennes pensel kan frambringa. Titta in HÄR på hennes sida och se hennes tavlor! Och jag fortsätter med en pelargonbild till…

Den som är riktigt närgången ser hur kronbladen skimrar