Blod och bränt kött. Du slipper bild idag! Inte så farligt som det låter men ingen gillar väl att gå till tandläkaren. Jag blev tvungen att sätta in en krona och då måste en del tandkött bort, för att avgjutningen för kronan skulle kunna göras. Det lät inte så bra men måste man så. Tandläkaren brände faktiskt bort det. Hoppas innerligt att det växer ut igen. Och jag fick bedövning. Som barn och ung hade jag svaga tänder och fick laga massor. Så jag blev härdad och har ingen tandläkarskräck förutom för räkningen. Och jag lagar alltid utan bedövning. Jag fick en gång en allergisk reaktion och tandläkaren testade utan bedövning. Fast det var den bomull de stoppade i munnen som jag inte tålde. Jag upptäckte i alla fall att bedövning kan man klara sig utan för det mesta och så slipper man den tjocka kinden efteråt.

En gång för rätt många år sedan skulle det göras en rotfyllning. Jag hade haft tandvärk och tandläkaren skämtade om att hans barn hade påpekat att tandläkare vara så dyra. Men han menade på att när man har riktig tandvärk känns det inte dyrt. Jag tror han var ny och när han skulle rensa kanalerna i tanden frågade han hela tiden tandsköterskan, och där låg jag och kunde inget göra. Han tittade på röntgenplåten och skulle rensa typ lagom djupt, men var osäker och funderade högt om han höll på att gå för djupt, gå igenom botten som han sa. Och tandsköterskan hade inga råd att ge om det. Till slut gick han och hämtade en annan tandläkare som kollade att djupet blev rätt. Det kändes förstås skönt att han inte gick igenom botten! Så småningom skulle tanden fyllas och en sån där plast- eller gummiduk spändes över munnen. Sedan skulle metallbandet runt tanden fästas i duken och tanden. Det visste han inte hur man gjorde och rådgjorde åter med tandsköterskan. Försök på försök och rätt vad det var, så spratt den spända duken bort och allt flög iväg. Tanden också trodde jag, men den finns än idag. Jo, den tandläkaren hade ändå för hög lön!