Det ser ju ganska gott ut, men du ångrar dig om du smakar! Hela växten som smeten kommer ifrån är giftig förutom själva frukten som sägs vara ätlig, men är knappast aptitlig. Fröna i smeten liknar nästan granatäpplekärnor, vilket det inte är, men frön är det.

Den fina woodlandväxten indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum, gav så många frukter i år så jag ville testa att fröså den. Så otroligt vacker på våren och med häftiga röda frukter på hösten. Härdig är den också. Innehållet i frukterna har jag nu låtit ligga i vatten för så kallad jäsning. Fruktköttet måste bort från kärnorna för det innehåller groningshämmande ämnen och när denna sörja börjar jäsa, bryts fruktköttet ner och blir lätt att spola bort. Det har också spontant blivit små fröplantor runt moderplantan, men fler skadar inte av denna vackra växt. Har du inte sett de granna frukterna i mitt inlägg i höst kan du hitta det genom att använda sökrutan här uppe till höger.

De färdigsköljda fröerna har fått torka på en tidning och sedan har jag lagt dem i ett kaffefilter och i fönsterbänken ovanför ett element, så de blir helt torra och går att spara. Det är bra att ha många olika fröer inför vårens trädgårdskurser. En del av fröerna sår jag direkt och ställer ut krukorna så fröna får den vinterkyla de behöver för att gro. Färska fröer gror ofta bättre. När vårvärmen kommer gror de utan att jag behöver göra något för det. Om jag sår först på vårvintern får jag efterlikna naturen och ställa krukorna i kylen eller ute under snön, men då måste de först stå i rumsvärme i 2-4 veckor. Det ska efterlikna en sensommar. Hela denna procedur kallas stratifiering och kan vara lite olika för olika frön. Information kan man till exempel hitta på jelitto.com som säljer många perennfröer. Det är när vi imiterar naturens metoder som vi lyckas.