Att så pioner måste vara något för folk med tålamod. Först tar den lång tid att komma upp och sedan får man vänta på blomningen. Jag hälsade på en trädgårdsbekant i Övikstrakten för att se hennes ståtliga buskpion. Hon har själv sått den för 22 år sedan, vad hon minns så var det frön från en Paeonia suffriticosa. 10 år! fick hon vänta på den första blomningen.
När blommorna har en mörk fläck vid basen av varje blomblad kallas de purpurfläckig buskpion, förr Paeonia rockii, men nu ska det rätta namnet vara Paeonia Gansu-Gruppen. 31 fantastiskt väldoftande blommor blev det i år på denna buske.
Förr trodde man att buskpioner inte klarar sig här i zon 5 men här har vi motbeviset. Kvinnan som sått denna buskpion anser sig ha zon 5, men det skiftar häromkring. Inne i Örnsköldsviks stad, till exempel är det säkert en zon bättre på grund av alla hårdgjorda ytor som håller värmen, och alla byggnader dessutom. I stadsparken lär det också finnas tre stora exemplar som är planterade på senare tid. Sommartid tillbringar jag all ledig tid i Nordingrå så jag hinner inte se allt fint i vår stad. Sedan vår nya stadsträdgårdsmästare kom har mycket spännade kommit till. Värt att ta sig en promenad.
I Nordingrå slår min ena buskpion, som står soligt, ut när som helst, och den större som står på västersidan av huset hoppas jag väntar ett tag så Långsele trädgårdsförening som kommer 4 juli får se den. Dagen efter söndag 5 juli öppnar vi för allmänheten, då blir det visning kl 13, och därefter ett antal fler söndagar under sommaren. Fler tider kommer under fliken Besöksträdgård.
