Jag köpte en gång en tanig liten purpurapel på en utförsäljning. Här i trädgården finns flera exempel på stackars plantor som ingen velat ha – förutom mig då. Apeln växte i alla fall till sig, långsamt men den började likna ett litet träd. Då blev det sorkår och det glömdes bort att sätta gnagskydd på den. Det var den vintern jag låg i stålkorsett efter trafikolyckan och mannen fick åka ner till trädgården och sköta om. Jag räknade upp alla träd som skulle ha gnagskydd, men glömde purpurapeln. Så sorken knaprade i sig all bark. Trädet dog, men från roten kom ett skott som jag band upp och skötte om, så nu är det ett litet träd igen, som dessutom blommar precis så fantastiskt som en purpurapel ska göra. Fast nog blev det väntetid…

Denna apel är sorten ´Profusion´, som först har röda blad, sedan mörkt brungröna. På hösten blir det vinröda miniäpplen och bladen är flikiga, en riktig snygging således. Med en grön thuja, gyllenfläder och annat grönt som bakgrund i olika höjder gör den sig som bäst.

Trädet blir 3-4 meter högt och är härdigt till zon 4, men jag skulle tro att det kan klara mer, för jag har aldrig sett någon vinterskada här i zon 4-5, ja, förutom sorkskadan, förstås. Purpurapel är helt enkelt en rödbladig och rödrosablommig prydnadsapel. De allra bästa sorterna är ´Rubin´ och ´Wabiskaw´ zon 5-6,( av den senare finns någon enstaka kvar hos BillaBlom) och det går alltid att beställa mer om så önskas. Det finns också rosa- och vitblommiga prydnadsaplar, t ex den vita Salla som ger användbara rödgula äpplen. Den finns också hos BillaBlom.

Fördelen med prydnadsaplarna jämfört med det rosablommande bergkörsbäret är blomning en längre period, och dekorativa frukter på hösten. Dessutom finns det flera sorter som är mer härdiga än bergkörsbär. Och trädet blir inte lika stort som bergkörsbär.