Höstlig blomsterdekoration på altaret

Fortfarande finns det material att plocka i trädgården till en blomsterdekoration.  Jag hade ansvar för altarets blommor på EFSkyrkan idag, så jag började med att plocka kaveldunets bruna cigarrer från dammen. De rödsvarta bladen från smällspirean ´Diabolo´ blev en kontrast i form (att den kallas djävulsbusken behövde jag ju inte berätta) och ett gräs från min fina jättetåtel ´Transparent´ blev just ett transparent inslag. Bara tre blommor behövde jag köpa till den stora dekoration, två krysantemum och en Brassica, prydnadskål. Mina egna rosa kärleksört och svarta aroniabär kompletterade. Jag hade tänkt mig orange och gula blommor, känns mer höstligt, men det rosa blev så fint ihop med aroniabären som faktiskt ser mörklila ut bredvid det rosa.

Blomsterdekoration för höstaltaret

Stora fina barkbitar som jag limmat ihop med smältlim blev underlag. På det fäste jag oasishållare med oasisfix – en sorts häftmassa – och satte en blötlagd oasis på. Den dolde jag med mossa som jag fäste med märlor – böjda ståltrådsbitar. Som säkerhet drog jag också en grov ståltråd upp genom barken och över oasisen, för att inte riskera att hela härligheten plötsligt tippade. Om man vågar använda växternas längd behövs inte så många blommor, så jag behöll det mesta. I en stor lokal behövs det också lite storlek, så att det inte ser för pluttigt ut.

Oasisfix och oasishållare

 

 

Idag familjefest med dop och festfika

Inte ofta som hela storfamiljen är samlad men idag lyckades det. 10 vuxna och fyra barnbarn är vi hittills. Vårt yngsta barnbarn, en glad liten bebis, döptes i vår hemkyrka med min barndomskamrat som präst. Naturligt och äkta och dessutom njutbar flöjtmusik och sång av svärsonen, dotter och dotterdotter. Därefter blev det vrålfika hemma hos dopfamiljen – inte ovanligt ! Cheesecaken med jordnötter var smarrig men godast nog choklad-bollarna. Något spännande krämigt inuti.

DSC_1137

Cheesecaken var glutenfri som mycket annat idag, men lika gott ändå. Kan tyvärr inte bjuda på några recept just nu men de kommer ju…

DSC_1138

 

Favoritäpplen som är systrar!

Nu har jag skördat de sista äpplena på mitt äldsta träd som jag ympat med många nya sorter.  I år har vi fått sju sorters äpplen från det trädet. I en kartong i matkällaren ligger nu de fantastiskt fina mörkröda Lobo som är trädets originalsort. De sparas till att bli juläpplen och håller sig ännu längre om nu det blir något kvar. Tillsammans med Melba, en av de sorter som mognar först på trädet, är Lobo några av de godaste jag har. Hörde just att den gamla kanadensiska 1800-talssorten McIntosh är moderäpplet som i en korsning lämnat sin goda smak till de bägge. Alltså är Melba och Lobo systrar! Och kul kuriosa är att Apples MacIntoshdatorer tagit namnet från McIntoshäpplet. Och loggan med äpplet och tuggan är en anspelning på kunskapens träd i paradiset, där Adam och Eva tog den förödande tuggan, men samtidigt fick kunskap. HÄR kan du läsa mer kul om Apples tanke med loggan.

Äppelsystrar ´Melba´ och ´Lobo´ red (1)

Problemet med Lobo, som räknas som är ett vinteräpple, var att förr om höstarna hann det inte mogna. På vårt norrläge i Norrland blev det dubbelt svårt. Därför prövade jag att ympa in nya sorter, som mognar efterhand, och när det lyckades har jag fortsatt att ympa på fler äppelträd. En plommonymp har jag också lyckats med och i år har päronträdet Suvenirs fått några kvistar Pepi. Det är kul och lätt att ympa! De sista 10 åren har höstarna blivit mycket varmare, så numera får vi också goda Lobo. Men de är inte ätmogna än, utan jag plockade dem förra helgen och så får de eftermogna inomhus. Plockmogna är de när de lossnar lätt och skaftet följer med när jag vrider lite på äpplet.

äpple Lobo i kartong (3)