Dags att vattna orkidéerna

Orkidéer är inte som andra krukväxter. Först så växer de flesta inte i jord utan i barkkompost eller bara i en grenklyka. Sedan kommer det svåra, att de ska inte vattnas som vanliga krukväxter heller. Mina första orkidéer gick en snabb död till mötes då jag var osäker och vattnade för mycket. Sedan gjorde jag tvärtom och vattnade för lite! Till slut har jag hittat några bra metoder. Den första är att titta på rötterna (för de som har genomskinliga krukor förstås), är rötterna mörkgröna behövs inget vatten, men som här, när de är grågrönvita är det dags.

Dags att vattna orkidéerna

Den andra metoden som funkar även för de som inte växer i genomskinliga krukor är att lyfta på krukan. Snart lär man sig att känna skillnaden, när krukan känns lätt är komposten torr. Ja, helt torr ska den inte bli förstås.

Gul brudorkidé

En orkidé som hänger med bladen kan både vara övervattnad eller ha torkat ut för mycket. Om du övervattnar börjar rötterna ruttna och får ingen luft, alltså kan de inte dra upp ens det lilla vatten som orkidén behöver. Efter lång torka har ju rötterna inte heller dragit upp vatten. Speciellt brudorkidén som har tjocka blanka blad tål ändå torka rätt länge. Luftrötterna kan också ta upp fukt. Därför tycker jag att orkidén är en perfekt semesterblomma som man kan åka ifrån. Sommartid brukar jag ställa krukorna en stund i vatten så att de suger åt sig ordentligt, då klarar de sig minst två veckor.

Vit brudorkidé

Ljummet vatten är viktigt och jag brukar ge näring vid nästan varje vattning. Vanlig Blomstra går bra, men bara en lite dutt i vattenkannan. Högst 1 ml per liter vatten. Ibland bär jag alla orkidéer till diskbänken och sänker ner i en stor gryta med vatten och ibland får de stå kvar i fönstret och jag vattnar med kannan. Någon msk per planta räcker då. De gångerna är det praktiskt att de inte står på fat. Brudorkidéerna står i genomskinliga ytterkrukor med lecakulor i botten som kan suga upp överflödsvatten som sedan ger en fuktig luft precis som de vill ha.

Liten beskärningsskola del 3

Hur man lägger snitten och hur man tänker – för det måste man – får du se idag.

1. Lägg snittet ca 0,5 cm ovanför bladknoppen på en gren. För nära gör att knoppen torkar in. Låt snittet luta lite.

Klipp strax ovanför knoppen
Klipp strax ovanför knoppen

2. “Lämna inga rockhängare” hörde vi i Trädgårdskampens första avsnitt. Här kommer förklaringen: På bilden nedan har jag klippt precis mittemellan två knoppar. Ovanför kvarvarande knopp är nu några cm av kvisten kvar. Där har vi rockhängaren. Den delen kommer att torka in eftersom inga blad kan växa ut där längst upp. Bladen är ju det som gör att saven dras upp i växterna. Den torra stumpen ruttnar lätt och för in rötan i trädet.

Rockhängare
Rockhängare

3. När du tar bort en gren gäller att klippa/såga lagom nära – ingen stump här heller – men om man klipper/sågar för nära, sk flush-cut, och tar bort grenkragen och grenbarkåsen, klarar trädet inte att valla över/ täcka såret. Vid en flush-cut blir det öppet rätt in i stammen för rötsvampar och att valla över en rockhängare är inte heller möjligt, då måste ju trädet valla över ända från grenkragen eller i detta fall från närmaste knopp och ut på stumpen.

Grenbarkåsen en den veckade ytan i grenklykan
Grenbarkåsen är den veckade ytan i grenklykan

I grenkragen finns ämnen som fungerar som en skyddszon. Den ser ut som en randig ring runt grenfästet. Ofta är den också lite tjockare, det syns tydligare på päronträd. Försök att kapa precis utanför och klipp/såga så att snittet blir så gott som cirkelrunt. Tänk på att inte såga av grövre grenar än 5-10 cm. Mycket finns att säga om beskärning, så framöver får det väl bli ett till inlägg i ämnet.

Grenkragen
Grenkragen syns som en randig kant vid den vänstra grenens fäste

Goda groddar som alla kan odla

Inga fröer har jag sått än – det vet jag att många av er läsare har gjort, men jag har ändå groddar som växer för fullt. Det är något som alla kan odla – även de utan gröna fingrar. Just på vårvintern blir jag alltid så sugen på groddar. Och nu efter en mörk vinter behövs ju extra vitaminer.

Alfalfagroddar

Jag brukar grodda alfalfafrön och mungbönor, som finns i vanliga matbutiken på hälsokosthyllan. Men det finns många andra passande frön, HÄR kan du köpa på webben. Jag vet att min syster brukar grodda solrosfrön, det låter som en god idé, för på hösten har man ofta stora blomkorgar fulla med frö. Bara att spara till våren.

Det här behövs:

  • en 1-liters burk med vid öppning, gärna av ogenomskinlig plast så den inte släpper in ljus
  • en bit silduk eller tunt tyg som sätts över med ett gummiband
  • 1/2 dl alfalfafrö

Lägg fröna i burken och fäst tyget över. Skölj en gång och häll åter i några dl vatten. Låt fröna svälla i vattnet över natten. Skölj med ljummet vatten och ställ burken lutande i diskhon eller diskstället. Låt rinna av. Skölj gärna två gånger per dag men det går bra om man missar någon gång.

Efter 4-5 dagar är groddarna klara, då har de ökat i volym 10-20 gånger. Förvaras i kylskåp.

Beskärningsskolan del 3 kommer imorgon – jag har alldeles glömt att jag skulle ta bilder. Jag får skylla på att jag var på födelsedagskalas, hos min nu 32-årige son. Det blev fest på kladdkaka och goda kakor – som vanligt!