Vinterförvaring av dahlior

En del avstår från att odla dahlior för att det känns jobbigt med vinterförvaringen. Men låt inte det hindra, kostnaden för några nya knölar varje vår är ju inte dyrare än annat man köper till trädgården, och då får man nya spännande sorter varje år dessutom! Vill du ändå spara dina dahliaknölar berättar jag här om flera olika metoder, så det är bara att pröva vad som passar dig bäst.

dahlia mörk svartröd
Dahlian Arabien Night matchas av snyggt av höstsilveraxets mörka blad och stänglar

I min matkällare är luften lite för torr, så knölarna torkar lätt och skrumpnar. Ska morötterna hålla sig fina måste jag förvara dem i sandhinkar, den metoden fungerar också på dahliaknölarna. Först spolar jag dem rena med vattenslangen och de får torka inomhus, innan de åker i hinkar och vad andra kärl jag hittar. Grov sand fylls ända upp och jag vattnar sanden en liten aning någon gång under vintern. Om knölarna ruttnar har jag vattnat för mycket, det behövs väldigt lite. Hade jag haft torv runt knölarna eller inte spolat av jorden och det blivit för blött blir det ännu värre än om sanden skulle vara lite för blöt. Sand andas ju på ett annat sätt än jord. I allmänhet brukar mina knölar vara superfina när våren kommer. Praktiskt också att ta fram hinkarna i värmen och låta knölarna förgro i sanden innan jag planterar i jord.

Jag vet en person som stoppar sina dahliaknölar i plastpåse tillsammans med vermikulit eller kutterspån för att hålla dem torra. Innan dess har hon spolat bort all jord och även delat knölarna så det är klart inför våren. Andra tar inte bort all jord från knölarna men torkar dem lite för att sedan förvara dem i låda med sand/torvblandning. Att förvara knölarna svalt och frostfritt är i varje fall ett krav, den övriga behandlingen anpassas efter förvaringsutrymmet.

 

Tänk vad många trevliga människor det står i en kö!

Förra veckan stod jag en timme i kön på Expert som hade rea. Då kom jag att tänka på när jag var sjuk i depression för ett antal år sedan. Jag kände mig så bortglömd och värdelös, ja, jag hade fått höra det verbalt till och med. Jag minns än hur stort det var för mig när någon sa ett vänligt ord när vi väntade i kön på mataffären. Så lite betydde så mycket just då.

Och på Expert i fredags var det en obekant kvinna som gav mig råd när jag var på väg att köpa ett gammalt virusskydd – på rea tar man ibland för snabba beslut! Vid kamerorna snackade en man om att han ville sälja sin gamla kamera en Nikon D-90 så han fick mitt telefonnummer.

Och till sist stod jag så i den långa kön. Vi svenskar är ofta så tysta och tillknäppta i en sådan situation. Inte konstigt att man blir less av att stå i kö då! En tjej som stod framför mig bröt isen då hon ville att jag skulle hålla platsen medan hon plockade en sak till ur en hylla – och så började vi prata… Det kan vara rätt trevligt att stå i kö!

Besksöta – giftigt vacker!

Under en trädgårdsvisning i sommar kommenterade en besökare: – Har du besksöta, den är ju giftig! Tack Kerstin, jag och fler med mig hade undrat vad som växte där i bänken för medicinalväxter och kryddväxter. Eftersom den är en medicinalväxt torde jag ha planterat den någon gång, men glömt det. Besksötan, Solanum dulcamara, får nog stå kvar, den står bra med johannesört som granne.

Solanum

De gulliga små blå blommorna visar att den hör till samma släkte som potatis som faktiskt också i viss grad innehåller giftet solanin. Att gröna potatisar är giftiga är känt, men att tidig potatis också kan innehålla rätt stora mängder av giftet var nytt för mig. På livsmedelsäkerhetsverkets sida varnas till och med för att ge småbarn sådan potatis. Man kan få ont i magen och diarré och kräkningar! Men inget farligt på sikt. Så kallade sommarsjukan har ibland kopplats till att man ätit färskpotatis. Besksötans söta bärklasar äter vi i varje fall inte – dem tittar vi bara på!

Solanum dulcamara