Jag fick en fråga om hur man klarar bergvallmo, Meconopsis, över vintern. De är svåra, har jag hört av många. Fast när de får rätt betingelser tycker jag inte det. De är ju egentligen perenner och härdigheten är det inga problem med eftersom många sorter växer på höga höjder i trakterna av Himalaya. Det betyder att det är enklare att odla dem i norra Sverige än längre söderut. Via sidan Meconopsis World fick jag kontakt med skotten James Cobb, som tycker att det blivit för varmt där han bor. En del sorter är monokarpa, vilket betyder att de dör när de blommat. Vilket han menar på inte skulle vara så stora problem i kalla trakter. Men med idealiska förhållanden är chansen för överlevnad större. Här har jag samlat ihop min erfarenhet som jag hoppas ska hjälpa dig att odla denna undersköna blomma.

- En del sorter är mer långlivade än andra, t ex stor bergvallmo. Den har växt hos mig i zon 4-5 i många, många år utan problem. Även lila bergvallmo är en av de enklare att få att överleva. Kaskadbergvallmon är monokarp hos mig, så den måste jag så på nytt. Det går ju bra att ta vara på fröna.

2. Skugga och fuktigt, men väldränerat är bästa läget. Gärna näringsrikt och lågt pH-värde, alltså blanda in lite rhododendronjord eller okalkad torv. I full sol mår de inte bra, de plantor jag har på norrsidan av huset är allra finast och har alla klarat vintern hittills, förutom kaskadbergvallmon. Naturligt växer bergvallmon i rasbranter och klippiga bergssluttningar. Vinterfukt kan göra att de ruttnar, men mycket snö är inga problem. Jag odlar verkligen inte i en klippbrant, men istället använder jag sand och gräsklipp. 30-40 cm djup sand i grovlek 0-8 mm och 10 cm färskt gräsklipp 2 ggr varje försommar. I sand spelar pH-värdet ingen roll. Vattna första somrarna på gräsklippet så det håller sig fuktigt. Det är en metod som Nils Åkerstedt har utvecklat. Efter många år slänger jag nu bara på lite hönsgödsel istället för gräsklippet.

3. Låt inte plantan går fram med frö första året, så den istället får satsa på rottillväxt. För att den ska blomma längre ska man också ta bort frökapslar, så den orkar den bilda nya knoppar en längre tid under sommaren istället. Eller ta vara på fröna (plockas när frökapseln är brun och börjar spricka upp) och så nytt varje år. Året efter blir det oftast blomning, förutom kaskadbergvallmon som kan ta tre-fyra år på sig. Men det är det värt! HÄR och HÄR kan du läsa mer om den.

4. Täck plantorna på hösten med en takpanna eller liknande så regnvatten rinner förbi. En upphöjd plantering ger också bättre dränering.

Så många färger det finns, vit, gul, lila, purpur, vinröd, och den vanliga blå. Av trädgårdsvännen Karin fick jag en planta, som jag tror är baileyi. Lika blå som hösthimlen och innan knopparna slår ut är de mörka som havet när det väntas oväder. Den har också klarat sig i många år. Lagom till midsommar blommar den och lyser ikapp med svenska flaggan.

Jag avslutar med en taggig minivariant. jag tror det är Meconopsis horridula.

Är du sugen på att skaffa bergvallmo är det klokt att komma igång med sådden, gärna nu i januari. Det är svårt att få tag på de udda färgerna om du inte sår själv. Hos Impecta och Jelitto finns fröer. Och allra bäst är att vara med i STA, därifrån man den här tiden kan beställa billiga och ovanliga fröer. Nästa vecka kommer jag med ett inlägg om lyckas med sådden, som en del tycker är svårt. Men med rätt knep går det alltid bra.