Vi är nyss hemkomna efter en tre veckors roadtrip i USA. För en knapp vecka sedan var vi i Santa Barbara med behaglig sommarvärme. Nog borde man bo på en så vacker och skön plats som denna? Ja min mammas farbror tyckte i alla fall så när han emigrerade till Amerika. Dotterdottern Susan visade runt med början på piren Long Wharf.

Både denna sommar och den förra hade det kommit extremt lite regn så vattendragen var uttorkade. Den botaniska trädgården som vi besökte, innehåller enbart inhemska växter och då förstås mycket torktåliga växter, som stora kaktusar, agave och aloe som står oberörda. Opuntiakatusen fick jag smaka på under förra resan till Kalifornien. Gröna kokta strimlor som liknade haricot verts. Smakar så där, men frukterna är goda, de hittar vi ibland här hemma i fruktdisken.

Det vackra lilla trädet Arclostaphylos refugioensis x purissima, Manzanita hybrid, var en ny bekantskap. Det har varit på väg att utrotas då många vill ha de mörka, sidensläta stammarna. Gullriset kändes dock väldigt bekant. Förr tyckte jag inte om gullriset, men det finns numera i min trädgård. Som halvutslagna lite gulgröna är kvistarna fina i buketter.

Santa Barbara Mission är en vacker kyrka byggd av spanska franciskanermunkar på 1700 talet, med de infödda Chumash-indianerna som arbetskraft skulle jag tro. Stilen är en blandning av olika kulturers, spansk och arabisk.

På torget utanför syntes fortfarande bleknande konstverk i krita målade av konstnärer direkt på asfalten. De regnar bort så småningom. HÄR finns mer information om festivalen som återkommer varje år.