Spaljerade äppelhäcken är slutskördad! Favoritsorten heter Rubinola.

Nog är Rubinola min favorit, och egentligen några till av mina många äppelsorter. Pecka vill jag inte heller vara utan. Men Rubinola är verkligen speciell. Ljusgult fruktkött med aromrik lite tropisk smak. Skalfärgen drar lite mot rödorange och gult. Denna sort har mest C-vitamin av alla äpplen. Därför mörknar inte fruktköttet, så exempelvis i en sallad gör det sig bra. Men mest är det ett helt underbart ätäpple. Väldigt hållbart också. Än så länge har jag inte fått så väldigt många frukter, men när skörden blir större kommer jag att spara ända fram till april.

Rubinola favoritäpple odlat på spaljerad äppelhäck

Här jag odlar i Höga Kusten i zon 4-5 i en norrsluttning nära havet kan man tro att det inte går så bra. Men det är tvärt emot. Jag har 40-50 olika äppelsorter inympade på drygt 20 äppelträd, små och stora. Till och med Gotlands landskapsäpple Stenkyrke mår gott här. Det är angett till zon 1-2, men vid inympning på annat träd påverkas ympen av det trädet och blir härdigare än annars. Så numera samlar jag på alla möjliga äppelsorter eftersom det går så bra och alla sorter har olika smak och egenskaper. Det enda som kan vara problem, är att vissa sorter behöver en längre sommarsäsong med högre värmesumma. Men i och med klimatuppvärmningen kommer det gå bättre och bättre i våra trakter. Sedan gör odling på spaljeer av olika slag att äpplena mognar tidigare och grundstammens (rotsystemet) sort, här P 60, sägs tidigarelägga mognaden en vecka.

Det blir fina äpplen på spaljerade äppelträd

Rubinola är den sort som mognar sist hos mig. Alltså, man ska inte invänta full mognad utan tar dem när de är plockmogna, dvs äpplet ska lätt släppa från trädet när man vrider det uppåt och skaftet ska sitta kvar på äpplet. Helt bruna kärnor är ett tecken på full mognad så för att kunna lagra länge, bör kärnorna bara ha börjat få lite färg. När jag skördade idag ramlade ett äpple. Det var fullmoget och bara så gott! Övriga satt rätt hårt så jag hoppas att lagringen funkar. Rubinola brukar sitta hårdare än andra sorter. Tänk att på nya året få hämta egna Rubinola i jordkällaren!

Läckra Rubinola

Innan vi åkte bort förra veckan virade vi in trädet i fiberduk, inte bara för att skydda mot frost, för äpplena tål lite grann medan de sitter kvar på trädet. Nej, mest för att skydda mot fåglarna. De verkar ha stenkoll på när äpplena börjar bli goda. Och hackade äpplen går förstås inte att lagra. Trädet såg mer ut som ett spöke, passande vid Halloween kanske! Jag fördrar i alla fall äppelspöken!

Skydda äppelträd med fiberduk

För att äpplena ska gå bra att lagra måste de in i kylen redan ikväll på max 8 plus. När jordkällaren fått lämplig temperatur, helst kring 4 grader, flyttar vi dem dit.

Äpple Rubinola som hängande på tråd!

Att odla egna äpplen för hela vintern.

De allra sista äpplena från trädgården är nu slut. Ett Ingrid Marie och ett Folke. Speciellt Folke sägs vara hållbar så jag testade att spara några länge. 1 maj var det provsmakning! Ingrid Marie var lite brun i mitten, men smakade annars okej. Inte lika gott och saftigt som dem jag just köpt, dock. Folke var rätt smaklös men inget fel egentligen. Smaken är beroende av lagom mognad vid skörd och jag minns att jag plockade in dem lite i förväg för att jag var rädd att de skulle skadas av fågelhack och inte gå att spara. Sen kan de förstås hunnit bli lite övermogna efter mer än 6 månader i min jordkällare. Jag utökar hela tiden mina äppelsorter, nu mest med hållbara. Jag har tappat räkningen, men har så där 40-45 olika äppelsorter, många av dem som inympade som inte gett frukt än. Men för varje år får vi smaka fler sorter. Ifjol fick vi mer än 20 olika sorter.

Egna Ingrid Marie

I höstas la jag de äpplen jag tänkte spara länge, i täta plastpåsar. Innan jordkällaren blev tillräckligt kall förvarade jag dem och all övrig frukt i en stor kyl. De svenska äpplen vi köper i butik kommer från ULO-lager där man sänker syrehalten för äpplena ska stanna i mognad. Dessutom sänks temperaturen. I min jordkällare är det 3 grader plus över vintern och med plastpåsarna gissar jag att mindre med syre kommer åt.

Mest lyckad blev vår sort Arbat, ett pelaräpple, som höll sig februari ut. Ett smalt litet träd som ryms nästan var som helst. Jag lyckades tydligen skörda i precis rätt tid. Otroligt krispig och god! Även Aroma höll sig tills dess. Och Lobo lite kortare tid. Så fram till och med februari köpte vi inte ett enda äpple. Under hösten åt vi först av de mindre hållbara sorterna, jag torkade också äppelringar och gjorde lite mos. Och frös in en del klyftade. Och rätt mycket äppeldricka blev det. Och mycket must… tänk så bra, att kunna odla sin egen mat. Ett äppelträd kan ju bli 100 år, tänk vad mycket frukt det levererat på den tiden!

Arbat pelaräpple

Alla borde få ha ett äppelträd!

Äpplen som smakar mer än äpplen!

Äppelfesten har vi nu firat i dagarna två. Rätt mycket besökare trots dåligt väder – äppelkakan och rean lockade kan tro. Hösten är en utmärkt planteringstid och priserna är inte så dåliga heller. Äppelutställningen var liten i år, men det fanns ändå lite variation. Populärt är Esters päronäpple och Konfetnoje med päronsmak. Sedan finns det äpplen med honungssmak, ja till och med hallonsmak. Sorten Suislepp sägs smaka hallonbåtar och zoo-godis. Jag har sorten inympad i ett träd och längtar efter första frukten. Nu fick jag låna en bild från Helena på FB. Och hon intygar att de smakar hallonbåtar! Vackert rödstrimmigt fruktkött och de är härdiga till zon 6. Låter väl som ett toppenäpple.

Suisleppp äpple bild: Helena Ullmark

Några äppelträd har vi kvar hos BillaBlom och du kan plantera så länge inte tjälen har frusit till. Vi har öppet fram till mitten av oktober, men inte så regelbundna tider. Därför bör du ringa eller kolla här under fliken BillaBlom innan du åker. En del perenner, prydnadsträd och buskar, och bärbuskar finns kvar än så länge. Välkommen!