De allra sista äpplena från trädgården är nu slut. Ett Ingrid Marie och ett Folke. Speciellt Folke sägs vara hållbar så jag testade att spara några länge. 1 maj var det provsmakning! Ingrid Marie var lite brun i mitten, men smakade annars okej. Inte lika gott och saftigt som dem jag just köpt, dock. Folke var rätt smaklös men inget fel egentligen. Smaken är beroende av lagom mognad vid skörd och jag minns att jag plockade in dem lite i förväg för att jag var rädd att de skulle skadas av fågelhack och inte gå att spara. Sen kan de förstås hunnit bli lite övermogna efter mer än 6 månader i min jordkällare. Jag utökar hela tiden mina äppelsorter, nu mest med hållbara. Jag har tappat räkningen, men har så där 40-45 olika äppelsorter, många av dem som inympade som inte gett frukt än. Men för varje år får vi smaka fler sorter. Ifjol fick vi mer än 20 olika sorter.

I höstas la jag de äpplen jag tänkte spara länge, i täta plastpåsar. Innan jordkällaren blev tillräckligt kall förvarade jag dem och all övrig frukt i en stor kyl. De svenska äpplen vi köper i butik kommer från ULO-lager där man sänker syrehalten för äpplena ska stanna i mognad. Dessutom sänks temperaturen. I min jordkällare är det 3 grader plus över vintern och med plastpåsarna gissar jag att mindre med syre kommer åt.

Mest lyckad blev vår sort Arbat, ett pelaräpple, som höll sig februari ut. Ett smalt litet träd som ryms nästan var som helst. Jag lyckades tydligen skörda i precis rätt tid. Otroligt krispig och god! Även Aroma höll sig tills dess. Och Lobo lite kortare tid. Så fram till och med februari köpte vi inte ett enda äpple. Under hösten åt vi först av de mindre hållbara sorterna, jag torkade också äppelringar och gjorde lite mos. Och frös in en del klyftade. Och rätt mycket äppeldricka blev det. Och mycket must… tänk så bra, att kunna odla sin egen mat. Ett äppelträd kan ju bli 100 år, tänk vad mycket frukt det levererat på den tiden!

Alla borde få ha ett äppelträd!