De flesta bär blir surare som frysta, till exempel svartvinbär. Färska mogna är så goda men så fort de varit i frysen blir speciellt skalet surt och det behövs mycket socker. Därför testade jag att frysa in flera sorter för att jämföra. Alla härdiga sorter.
Längst upp till vänster har vi de vanliga röda. De är lika sura färska som frysta. Nedanför finns gröna vinbär som är de sötaste som färska ( förutom saskatoonbär). De blev inte sura som frysta, utan blev bara lite mildare. Sedan till höger om svartvinbären är de vita. Också goda men mer syrliga än de gröna som färska, men de vita blev också mildare efter frysning. Mittemellan de gröna och röda tycker jag. Så till sist längst upp till höger ligger de sk Kanadas vinbär, som är en bärhäggmispel, saksatoonbär från Kanada. De räknas egentligen inte till vinbär och har ingen syrlighet alls, är bara söta, med en annorlunda smak jag inte kan förklara. De bären förändras mycket lite efter frysning och blir inte heller så vattniga som de flesta frysta bär. Skulle jag välja favoriter så är det gröna vinbär och saskatoonbär, de är förstås mina nyaste buskar och nyheter är kul. Men de gamla vanliga kan man inte släppa – äldsta barnbarnet säger att mormors svartvinbärssaft är bäst. Låter bra när jag tänker på en av sönerna som när han var liten föredrog köpt saft med märket BOB. Han kunde inte läsa men kände igen bokstäverna, så han han bokstaverade. B O B, var det som gällde då!
