Spaljerade äppelhäcken är slutskördad! Favoritsorten heter Rubinola.

Nog är Rubinola min favorit, och egentligen några till av mina många äppelsorter. Pecka vill jag inte heller vara utan. Men Rubinola är verkligen speciell. Ljusgult fruktkött med aromrik lite tropisk smak. Skalfärgen drar lite mot rödorange och gult. Denna sort har mest C-vitamin av alla äpplen. Därför mörknar inte fruktköttet, så exempelvis i en sallad gör det sig bra. Men mest är det ett helt underbart ätäpple. Väldigt hållbart också. Än så länge har jag inte fått så väldigt många frukter, men när skörden blir större kommer jag att spara ända fram till april.

Rubinola favoritäpple odlat på spaljerad äppelhäck

Här jag odlar i Höga Kusten i zon 4-5 i en norrsluttning nära havet kan man tro att det inte går så bra. Men det är tvärt emot. Jag har 40-50 olika äppelsorter inympade på drygt 20 äppelträd, små och stora. Till och med Gotlands landskapsäpple Stenkyrke mår gott här. Det är angett till zon 1-2, men vid inympning på annat träd påverkas ympen av det trädet och blir härdigare än annars. Så numera samlar jag på alla möjliga äppelsorter eftersom det går så bra och alla sorter har olika smak och egenskaper. Det enda som kan vara problem, är att vissa sorter behöver en längre sommarsäsong med högre värmesumma. Men i och med klimatuppvärmningen kommer det gå bättre och bättre i våra trakter. Sedan gör odling på spaljeer av olika slag att äpplena mognar tidigare och grundstammens (rotsystemet) sort, här P 60, sägs tidigarelägga mognaden en vecka.

Det blir fina äpplen på spaljerade äppelträd

Rubinola är den sort som mognar sist hos mig. Alltså, man ska inte invänta full mognad utan tar dem när de är plockmogna, dvs äpplet ska lätt släppa från trädet när man vrider det uppåt och skaftet ska sitta kvar på äpplet. Helt bruna kärnor är ett tecken på full mognad så för att kunna lagra länge, bör kärnorna bara ha börjat få lite färg. När jag skördade idag ramlade ett äpple. Det var fullmoget och bara så gott! Övriga satt rätt hårt så jag hoppas att lagringen funkar. Rubinola brukar sitta hårdare än andra sorter. Tänk att på nya året få hämta egna Rubinola i jordkällaren!

Läckra Rubinola

Innan vi åkte bort förra veckan virade vi in trädet i fiberduk, inte bara för att skydda mot frost, för äpplena tål lite grann medan de sitter kvar på trädet. Nej, mest för att skydda mot fåglarna. De verkar ha stenkoll på när äpplena börjar bli goda. Och hackade äpplen går förstås inte att lagra. Trädet såg mer ut som ett spöke, passande vid Halloween kanske! Jag fördrar i alla fall äppelspöken!

Skydda äppelträd med fiberduk

För att äpplena ska gå bra att lagra måste de in i kylen redan ikväll på max 8 plus. När jordkällaren fått lämplig temperatur, helst kring 4 grader, flyttar vi dem dit.

Äpple Rubinola som hängande på tråd!

Så odlar jag för att få skörda Cox´s Orange i Norrland!

Cox´s Orange är det godaste äpple jag känner till. Förr köpte jag alltid dem så fort de fanns i butiken. Små, krispiga och mycket aromatiska. Så naturligtvis ville jag försöka odla dem själv. Sorten sägs vara svårodlad och sjukdomsbenägen, behöver en lång växtsäsong och plockas sent på hösten. Inte det enklaste om man bor i zon 4-5 på ett norrläge i Höga Kusten! Det anges oftast zon 1-2 på denna sort. Här ska trädet inte bara överleva klimatet utan också hinna ge mogna frukter. Men jag ville prova ändå, och i höstas fick jag första belöningen, ett enda äpple på 285 g! Kan det vara det största Cox´s Orange nånsin?

Delikatessäpplet Cox´s Orange

Jag har ympat trädet själv på grundstam (rotsystem)P22. Grundstammen påverkar så att det blir ett litet träd, bara 1-2 m högt. Trädet är planterat i en hink på 10 l (med hål i botten). Vintertid flyttas trädet till jordkällaren (när bladen ramlat eller plockats bort). Jag hade tänkt ha trädet utomhus under sommaren, men tog fram det för sent från vinterförvaringen, så för att snabba på blomningen ställde jag det i växthuset, och där blev det kvar hela sommaren. Ändå blommade det så sent (första året med blomning), så mina andra äppleträd var överblommade, trodde jag. Men tydligen kom det pollen som räckte till ett enda äpple, som fick all kraft. Där ser man hur bra det är att inte låta så många äpplen gå fram.

Provsmakning av vårt första Cox´s Orange

Spänningen var stor när vi 21 januari tog fram vårt enda Cox´s Orange ur jordkällaren. En halva per person var tillräckligt. Fint gulvitt saftigt och smakrikt fruktkött, ja helt perfekt faktiskt, och bara för att ha lyckats med egenodling, smakade det extra bra. Det sägs att sorten är den mest populära i hela världen. Då känner jag mig helt nöjd med att kunna odla den.

Cox´s Orange på tillväxt i september i växthuset

Kommande säsong ska jag komma ihåg att ta fram trädet ur vinterförvaringen så tidigt att det blommar samtidigt som trädgårdens andra äpplen. Vi har ett 40-tal olika sorter så nog ska pollineringen funka bra. Omplantering till en 20-liters hink ska det också bli. Senaste sommaren var rekordvarm, flera veckor tidigare mognad på allt, men det är inte säkert att så blir fallet i år. Så det blir nog växthuset igen. Detta lilla träd tar inte så stor plats och det går att flytta åt sidan tillfälligt för att komma åt annat i växthuset.