Att odla egna äpplen för hela vintern.

De allra sista äpplena från trädgården är nu slut. Ett Ingrid Marie och ett Folke. Speciellt Folke sägs vara hållbar så jag testade att spara några länge. 1 maj var det provsmakning! Ingrid Marie var lite brun i mitten, men smakade annars okej. Inte lika gott och saftigt som dem jag just köpt, dock. Folke var rätt smaklös men inget fel egentligen. Smaken är beroende av lagom mognad vid skörd och jag minns att jag plockade in dem lite i förväg för att jag var rädd att de skulle skadas av fågelhack och inte gå att spara. Sen kan de förstås hunnit bli lite övermogna efter mer än 6 månader i min jordkällare. Jag utökar hela tiden mina äppelsorter, nu mest med hållbara. Jag har tappat räkningen, men har så där 40-45 olika äppelsorter, många av dem som inympade som inte gett frukt än. Men för varje år får vi smaka fler sorter. Ifjol fick vi mer än 20 olika sorter.

Egna Ingrid Marie

I höstas la jag de äpplen jag tänkte spara länge, i täta plastpåsar. Innan jordkällaren blev tillräckligt kall förvarade jag dem och all övrig frukt i en stor kyl. De svenska äpplen vi köper i butik kommer från ULO-lager där man sänker syrehalten för äpplena ska stanna i mognad. Dessutom sänks temperaturen. I min jordkällare är det 3 grader plus över vintern och med plastpåsarna gissar jag att mindre med syre kommer åt.

Mest lyckad blev vår sort Arbat, ett pelaräpple, som höll sig februari ut. Ett smalt litet träd som ryms nästan var som helst. Jag lyckades tydligen skörda i precis rätt tid. Otroligt krispig och god! Även Aroma höll sig tills dess. Och Lobo lite kortare tid. Så fram till och med februari köpte vi inte ett enda äpple. Under hösten åt vi först av de mindre hållbara sorterna, jag torkade också äppelringar och gjorde lite mos. Och frös in en del klyftade. Och rätt mycket äppeldricka blev det. Och mycket must… tänk så bra, att kunna odla sin egen mat. Ett äppelträd kan ju bli 100 år, tänk vad mycket frukt det levererat på den tiden!

Arbat pelaräpple

Alla borde få ha ett äppelträd!

Frukt i norr – odling och beskärning. Dags för anmälan till kursen!

Vill du vara med är det hög tid för anmälan! Det är troligen sista året jag Monica Söderström, kör kursen i Örnsköldsvik eftersom vi ska flytta, så passa på! Vecka 12 bör vi starta för att hinna med 5 ggr innan det blir för sent att beskära. Kursen innehåller både teori och praktik.

Det är så enkelt och så kul att odla egen frukt, nu när det finns många nya sorter för oss i kallt klimat. Tänk när hösten kommer och du får plocka egna läckra närodlade ekologiska frukter, provsmaka olika sorter, äta upp en del direkt, och lagra andra minst fram till jul. Få så mycket över att frysen och källaren fylls med äpplen, päron, plommon, körsbär och kanske persikor – om de inte äts upp direkt! Du får lära dig om bra och härdiga sorter, rätt plantering och odling i våra trakter, beskärning för frisk och god frukt. Teori och praktik. Snitteknik, välja bästa beskärningstid, uppbyggnadsbeskärning, underhållsbeskärning, sjukdomar mm. Kompendium ingår. Varje vecka läser vi på lite hemma så hinner vi mer. Extra praktik är tillagd så ni hinner bli säkra.

Jag lär dig att sköta dina fruktträd!

Det blir 5 måndagkvällar kl 18.30-21.00, kostnad inkl kompendium 1 500 kr. Plats Domsjö EFS. Start mån 21/3. Kan bli uppehåll någon måndag kring påsk. Välkommen med, det brukar bli en trevlig grupp med motiverade deltagare! På bilden från tidigare år ser vi samarbete och fundering kring ett äppelträd.

Beskärning med teamwork sista kurskvällen

Ring gärna mig Monica för mer info 0736-372212. Jag är certifierad fruktträdsbeskärare med Grönt kort från RST och kontaktperson för Svenska Pomologiska sällskapet. Mer info under fliken Kurser HÄR. Anmälan till Sensus HÄR

´Melba´ ett av de godaste äpplena
Svensk frukt och bär är godare och innehåller mer antioxidanter än import

Du som bor långt ifrån kan få lite kunskap genom att läsa mitt tidigare inlägg HÄR. Och du som tänker deltaga i kursen kan börja här med att läsa på lite.

Svenska päron på affären åsså egna päron odlade i norr

Päronet Clara Frijs såg lockande ut i fruktdisken på affären. Svenskodlat, men en sådan sort som inte går att odla här i norr och dessutom behöver sorten en annan päronsort som pollinerar. Och då är inte den heller härdig skulle jag tro. Omöjligt för oss norrlänningar…

Clara Frijs-päron

Men det är inte omöjligt om man planterar en bättre päronsort. Från Finland finns det flera härdiga sorter, och den bästa tycker jag är ´Suvenirs´, egentligen lettisk sort,  som ger stora söta päron. Vi fick mycket även i år, fast de mognade väldigt sent. Jag plockar in dem omogna så mognar de i rumsvärmen. Men då går det fort, så ofta hInner vi inte äta upp allt. Tråkigt nog gick en del till komposten för några veckor sedan, av den orsaken. Fler härdiga sorter finns, fast de ger små päron, ex ´Pepi´, ´Mljevskaja´ och ´Moskovskja´. Det finns exempel på att ´Pepi´ klarat många år i  inre Lappland. Och alla är de självfertila, så då måste man inte lyckas att hålla två päronträd vid liv. Vi har beställt ´Suvenirs´ till BillaBlom och hoppas på en leverans i maj. Vi får inte alltid vad som beställts av den, då sorten är så efterfrågad. Men ´Moskovskaja´ kan vara bra trots den lilla storleken. Jag har fått smaka ett sådant päron och det var tydlig god päronsmak.

Suvernirs-päron härdiga i zon 5