Bär och frukt från Kalifornien

För första gången fick jag smaka minikiwi och en ny sorts plommon under vår 3-veckors semester i  Kalifornien med omgivande stater.  Massor av odlingar kantar vägarna med allt från vindruvor, frukt och bär till bomull och pistagemandel. I detta idealiska klimat växer det mesta, dock finns ett stort problem som vi slipper – vattenbristen. För fjärde året är det svår torka och det är vattenransonering i hushållen. I butikerna fanns minikiwi i små askar, så jag var tvungen att prova. Min egen planta har inte gett frukt än, så jag var spänd på hur de skulle smaka. De blev godast efter några dagar i värmen och smakar sött, liknande vanlig kiwi och sötare än krusbär. Man äter dem med skalet. En annan nyhet var Plumots, en korsning mellan plommon och aprikoser. Stora och fina men inte speciellt annorlunda än vanliga plommon tycker jag.

Plumots och minikiwi

Vi hann med en sväng till Fresno i Central Valley , ett stort odlingsdistrikt. Det fanns inte mycket att se av odling så här sent i september-oktober, men tidigare på året måste det vara härligt att se all mognande frukt. HÄR kan du hitta Fruittrail, en slinga där man kan köra runt och se dignande odlingar och handla i lokala fruktstånd. Eller så kommer man tidig vår och åker Blossom Trail när alla frukt- och nötträd blommar.  HÄR får du en idé om hur det ser ut!

Vi hittade i alla fall en jättestor market med lokalt odlat. Priserna var faktiskt höga, trots att det här inte gällde ekologiskt odlat. Annars ser man ofta ordet “Organic” numera. Precis som hos oss börjar många konsumenter efterfråga sådant. Det som var kul med denna market var att vid ingången fanns ett stort bord, med “sample” – alltså provsmakning. Och det gällde inte några småbitar här, utan hela frukter och massor av olika sorters russin, allt lokalodlat. Så det var bara att proppa i sig. Amerikaner är trevliga och inleder ofta ett samtal. En man berättade att det odlades vindruvor stora som plommon i trakterna. Man kan tänka sig hur de klasarna ser ut!

provsmakning i Fresno

Så fanns det stora lådor med andra sortering, lite skadade eller ojämna frukter, som vi köpte med oss för ca 5 kg för 5 dollar. Den lådan räckte ett antal dagar bak i bilens bagage!

Fruktlåda i Fresno

Bredvid de stora fruktlådorna fanns en personvåg – för säkerhets skull…

 

Nu börjar frösådden om!

Den som gillar att hålla på med trädgården behöver inte ha uppehåll trots att det blivit kallt. Frö från lignoser, dvs buskar och träd gror bäst om de får en riktig vinter. Fröna behöver stratifieras för att kunna gro, alltså kylbehandlas. De har gått i frövila som innebär att fröna har inbyggd spärr så att de inte ska gro vid fel tidpunkt på året, till exempel nu. Små groddar skulle inte klara vintern. Kylbehandlingen görs enklast genom att så i krukor som får stå ute under vintern, och allra bäst under snön. Som i naturen där frön som ramlat ner och täcks av nedfallna löv och snö får en lagom kall temperatur. Fröna behöver inte frysa utan en temperatur mellan -4 och +4 är lagom. Den som vill kan fixa kylperioden i kylskåpet i en påse med fuktig sand, och sedan ta fram och så i rumsvärme, men enklast tycker jag är utesådd, då det inte behövs passning och fröna gror automatiskt när vårvärmen kommer. Vid kylförvaring behöver valnöten en kall period på minst 8 veckor.

Så frön till valnöt vingnöt och körsbärsbenved

När jag var till Stadsparken plockade jag fröer från manchurisk valnöt, Juglans mandchurica, och körsbärsbenveden, Euonymus planipes, som jag visade igår. Med dem blev det fröer fulla fickorna när jag såg att den fina kaukasiska vingnötens långa hängen mognat. Titta HÄR får du se det vackra trädet! Vingnöten är härdig till zon 4, men klarar sig fint här i Övik och även i Nordviks visningsträdgård finns den. Man kan fråga sig om det är lönt att så träd, och hur länge man får vänta tills de blir stora. Både valnöten och vingnöten uppges växa fort, den senare har fått en stamdiameter på 80 cm på 17 år i Uppsala, där det visserligen växer lite fortare än här. Även om det tar tid kan det var kul att prova – eller som en besökare i trädgården sa om min bänk med busksticklingar som tar mycket tid utifrån vad den ger:- Klart man ska ha en experimentverkstad!

Jäsning av frön

För att bryta frövilan är det viktigt att få bort allt fruktkött runt fröna, så en del får ligga och jäsa i vatten några dagar, sedan sköljer jag dem noga. De stora valnötsfröna ska jag också fila på skalet så de lättare suger upp vatten när de ska gro. Några sätter jag också direkt i trädgårdslandet istället för i kruka, får se vad som gror bäst.

 

Vacker höst i Öviks parker

I Öviks stadspark lyste solen idag så härligt genom höstfärgade löv. Den manchuriska valnöten, Juglans manchurica, med gulgröna stora blad och längre bort bergkörsbäret, Prunus sargentii, i knallorange. Bägge härdiga i zon 5. De träden borde finnas i varje trädgård, som inte är alltför liten. HÄR kan du läsa om varför det blir höstfärger. Träden blir inte jättestora och har många kvalitéer förutom höstfärgen. Valnöten som faktiskt ger ätliga frukter ger en exotisk touch med sina jättestora palmliknande blad, men så kallas den också Nordens palm. Bergkörsbäret ger oss en glimt av Japans överdådiga rosa körsbärsblomning, då japanerna tar ledigt för att fira. Snart får får vi göra sammalunda i vår stad, då stadsträdgårdsmästaren har planerat in massor av bergkörsbär. Det är tänkt att bli “Körsbärsdalen”!

Manchurisk valnöt och bergkörsbär

Körsbärsbenveden, Euonymus planipes, har bidat sin tid under sommaren och har nu sin höjdpunkt med så snygga frukter att man kan tro att de är konstgjorda. Busken är härdig i zon 5 och finns även att köpa uppstammad som litet buskträd.

Körsbärsbenved

De hårda blanka frukterna liknar mest örhängen med sina orangea dinglande frön.

Euonymus planipes körsbärsbenved

Idegranen, Taxus, vid Arkens husvägg har också fina bär, men kom ihåg att hela busken är giftig! Bären kan vara lockande och fruktköttet är inte giftigt men däremot fröna inuti. Barren är också giftiga och det har hänt att hästar blivit förgiftade av idegran, däremot har det mig veterligt inte hänt med människor. Det torde vara så att giftiga växter inte smakar bra, så därför vill ingen äta dem. Fast som mannen sa som deltog i en trädgårdsvisning : – Man kan äta allt – men bara en gång…

Idegran Taxus