Min goda linssoppa innehåller pressad vitlök, så när jag kokade den idag fick jag användning för mitt enkla tips att skala vitlöksklyftor. Jag lägger bara klyftan på bänken och trycker hårt med knivskaftet på den, så att skalet spricker lite, som sedan är lätt att plocka bort. Om du någon gång ska skala många klyftor kan detta brutala sätt vara värt att prova. HÄR kan du se videon. Intensiv om man så säger…
Soppan ska jag bjuda på imorgon. Receptet finns HÄR.
Augusti är en förträfflig månad för beskärning, ja faktiskt även om frukten inte är plockad. Om jag skär bort grenar med kart får de kvarvarande frukterna mera kraft och ljus. JAS-beskärning i juli, augusti och september används alltmer just för att träden är i full gång och läker beskärningssåren fortare än annars. Passa på när det är torrt väder, för då sprids inte allehanda sporer som kan infektera beskärningssåren, de är som en öppen port in i trädet.
Mitt päronträd är väldigt frodigt där det står i den gödslade rabatten. Just päronträd får man skära försiktigt, för att beskärning kan stimulera växtkraften för mycket. En hel del vattenskott (se på bilden ovan de skott som växer rakt uppåt med glest mellan bladen) har bildats sedan ifjol. De ska bort men inte alla på en gång, för då skjuter trädet bara nya och det blir en ond cirkel. För att trädet inte ska bli för högt har jag tagit bort toppen och försöker styra växtkraften till de översta sidogrenarna istället. Då trädet alltid vill växa uppåt kommer jag varje år att måsta ta bort de skotten. Men trädet blir lättare att sköta på den höjden så det föredrar jag.
Äppelträdet har också kapad topp, men växer inte längre så kraftigt, då det är äldre än päronträdet. Ett äldre träd kan istället få nerhängande grenar som jag nu tar bort så att växtkraften inte minskar för mycket. Gamla träd får ofta mycket frukt och växer lite. Här gäller att istället stimulera växtkraften lite lagom.
Behöver du beskärningshjälp så hör av dig, ska det väl gå att pressa in någon timme nu och då i mitt schema.
Precis till gårdagens trädgårdsvisning hade orientliljan ´Casa Blanca´ slagit ut i full glans. Den står precis i det soliga hörnet vid ingången så att man får känna den härliga doften. En alert tant ut gruppen pensionärer hittade många doftande blommor och till slut drog hon fram en stol till rabatten och satte sig där och söp in doften. Hon tyckte att jag skulle berätta att hon snart fyller 83 år. Kul att få vara så pigg. Och ännu piggare av doften, kanske.
Orientaliska liljor blommar ofta sent, och behöver därför det bästa läget på tomten. Mina växer i sand, så då blir det extra varmt. Alla doftar de gott och starkt, kanske nog så mycket om det sätts i vas inomhus. En räcker i alla fall.
