Vårt körsbärsträd, Fryksås, har gett en handfull söta, supergoda bigarråer i år. Det är väl livskvalité att kunna plocka sånt i sin egen trädgård!

Vi hade virat in de fåtaliga bären i fiberduk där de hängde på trädet, så fåglarna inte kom åt dom. Den vita fiberduken, samma som man använder som skydd mot ex morotsflugan släpper igenom tillräckligt med ljus och fåglarna blir lurade av den vita färgen, de äter ju inte vita bär. De år trädet ger mer bär blir det till att passa på fåglarna och skrämma med allehanda tricks, för att kunna låta bären hänga tills de är nästan svarta och så söta de kan bli. Ifjol lyckades jag behålla alla bär på min körsbärsbuske genom att hänga dit något nytt i skrämsleväg varje dag eller flytta om.

Vårt Fryksåsträd har Prunus avium som grundstam och uppges vara härdigt till zon 5  Här har det klarat sig bra i flera vintrar. Hos Önskebrunnen i Älandsbro fick jag nyligen veta att trädet blir härdigare med grundstam Gisela, fast då blir det litet – en fördel när man ska försöka finta fåglarana i och för sig!

Körsbär vill ha varm, sandig jord i soligt läge och här i norr är det bra att plantera i en upphöjd bänk, 10-20 cm ovan markytan. Beskärningen görs bäst i juli-augusti och så lite som möjligt. Andra året tog jag bara bort toppen på vårt träd så det inte ska bli för högt. Korsande grenar bör också tas bort. Att gödsla försiktigt är också viktigt så att trädet inte växer för mycket under hösten och får en “vinterchock”!