Det godaste de vet är småplantors rötter. Egentligen heter de sorgmyggor och följer ofta med någon köpt krukväxt eller jordpåse. Om man hör till dem som vattnar en aning för mycket brukar de frodas.
I torr jord kan de inte överleva. Men det finns snabb hjälp i det giftfria medlet Nemablom. Jag vet att en del för säkerhet vattnar alla frösådder med Nemablom som förebyggande behandling. Vill du vinna en förpackning så läs under fliken “Tävling”. HÄR kan du läsa mer om sorgmyggorna.
Orkidéer är inte som andra krukväxter. Först så växer de flesta inte i jord utan i barkkompost eller bara i en grenklyka. Sedan kommer det svåra, att de ska inte vattnas som vanliga krukväxter heller. Mina första orkidéer gick en snabb död till mötes då jag var osäker och vattnade för mycket. Sedan gjorde jag tvärtom och vattnade för lite! Till slut har jag hittat några bra metoder. Den första är att titta på rötterna (för de som har genomskinliga krukor förstås), är rötterna mörkgröna behövs inget vatten, men som här, när de är grågrönvita är det dags.
Den andra metoden som funkar även för de som inte växer i genomskinliga krukor är att lyfta på krukan. Snart lär man sig att känna skillnaden, när krukan känns lätt är komposten torr. Ja, helt torr ska den inte bli förstås.
En orkidé som hänger med bladen kan både vara övervattnad eller ha torkat ut för mycket. Om du övervattnar börjar rötterna ruttna och får ingen luft, alltså kan de inte dra upp ens det lilla vatten som orkidén behöver. Efter lång torka har ju rötterna inte heller dragit upp vatten. Speciellt brudorkidén som har tjocka blanka blad tål ändå torka rätt länge. Luftrötterna kan också ta upp fukt. Därför tycker jag att orkidén är en perfekt semesterblomma som man kan åka ifrån. Sommartid brukar jag ställa krukorna en stund i vatten så att de suger åt sig ordentligt, då klarar de sig minst två veckor.
Ljummet vatten är viktigt och jag brukar ge näring vid nästan varje vattning. Vanlig Blomstra går bra, men bara en lite dutt i vattenkannan. Högst 1 ml per liter vatten. Ibland bär jag alla orkidéer till diskbänken och sänker ner i en stor gryta med vatten och ibland får de stå kvar i fönstret och jag vattnar med kannan. Någon msk per planta räcker då. De gångerna är det praktiskt att de inte står på fat. Brudorkidéerna står i genomskinliga ytterkrukor med lecakulor i botten som kan suga upp överflödsvatten som sedan ger en fuktig luft precis som de vill ha.
Ibland får orkidéer små skott en bit upp på stjälkarna, de kallas keiki. De uppkommer ofta för att plantan inte mår bra eller för att den har det för varmt, som min Dendrobium. Det blev nog lite slarvigt med vattningen också. Växterna är så kloka att när de tror att slutet närmar sig ser de till att få barn, så att släkten inte dör ut. Någon måste ju föra namnet vidare. Tänk till exempel på ett riktigt gammalt skraltigt fruktträd, nog ger det massor av frukt, men väldigt små förstås.
På Dendrobium går det bra att bryta loss keikin när den har fått luftrötter som här. Sedan är det bara att plantera i en kruka med fuktig vitmossa, dra en plastpåse över, ställa ganska ljust och glömma bort den. Jag tittade inte till mina keikis på flera månader, fukten räckte och de rotade sig bra. Sedan är det bara att plantera i vanlig orkidéjord och vattna som vanligt så blommar de efter något år. Hur du sköter en Dendrobium och får den att blomma kan du läsa HÄR. Vitmossa plockar du ute i skogen eller köper torkad i blomsterbutiken. Den brukar vara riktigt dyr, så jag bruka frysa in i en plastpåse. På det sättet håller den sig hur länge som helst. Mannen med maskinerna brukar dock inte gilla att sådant ligger i frysen, där ska det väl vara mat!
Vitmossa blandas ofta ihop med fönsterlav. Här får du en trevlig lektion på Youtube så du aldrig glömmer skillnaden! Mycket underhållande dessutom! Kraftuttrycket går bra att undvara. Kul ändå…
