En begravningskrans brukar man hänga upp bredvid kistan, men denna läggs istället direkt på golvet. Liljorna som jag valde som huvudblomma fick sätta stilen. Jag valde bara vita blommor och mer sparsmakat än jag gör i vanliga fall. Inte mitt personliga förstahandsval, men visst är det vackert med bara vitt!

Blommorna utgår från två olika ställen och sitter i oasis som jag täckt med släta blad och fäst med vita floristnålar, som också finns lite här och var som dekoration. Blommorna är inte så många till antalet vilket gör att det går att hålla ner priset, utan att pruta på kvalitén.

De två rosorna längst fram är bara nålade fast och måste sättas i samma dag kransen ska användas. Om jag hunnit skulle kronan på verket blivit några orkidéklockor satta i vattenrör längst upp.

Men det gick i alla fall bättre idag än i går- inget brak, alltså!

 

På floristutbildningen idag hade jag bett att få göra en tredelad kistdekoration . Jag la ut tre oasishållare Florette Petit, och började sätta dit grönt, men efter ett tag protesterade ryggen så vi höjde upp kistlocket som jag arbetade på. Det låg lite ostadigt på ett bord, men man hoppas ju på det bästa.

Jag hade kommit mer än halvvägs i mitt arbete när locket behagade att tippa – upponer med alla blommor under : långa liljor, vackra rosor, chryss o kalanchoe! Oasisen blev rätt mosad och en del blommor knäcktes, men det var bara att ta nya tag. Jag har kapat ner en del och satt i lite extra rosor, så den blev någorlunda klar ändå. Otroligt tåliga blommor, men jag gissar att när jag kommer till skolan imorgon har en del börjat vissna då blommorna har så lite oasis att suga vatten ur.

Jag har med flit blandat varma och kalla färger, för att testa gränserna. En del säger att det inte går, men med dominans på antingen varmt eller kallt funkar det mesta. De varma mörkgula ranunklerna mot kallbleka ljuslilarosa rosor är en spännande kontrast. Även de ljusgula chryssarna och lila limonium drar mot det kalla, medan de gula liljorna är varma. Mättat knallrosa kalanchoe och strån binder ihop. Ljusa pastellrosa, exempelvis är kallare än en mättad mörkare rosa. Om den drar mot lila och blått känns den kallare.

Nu har jag fixat en bild på den första glamelieros jag gjorde på Nordvik i veckan. Det lär inte bli den sista, tar lång tid men blir verkligen något extra. Den är dyr att köpa då den tar så mycket tid, men den fungerar lika bra som brudbukett eller kistdekoration.

Först plockade jag loss kronblad från 10 rosor och sorterade efter storlek, stor, liten och mellan. Här har jag använt Grand Prix-rosor. En ros med stadig stjälk fick bli centrumrosen som jag plockade bort några kronblad från, för att sedan hänga den upponer och börja limma på kronblad efter kronblad, varv efter varv. Jag använde limpistol och satte kronbladen tätare än de växer i verkligheten. Den svåra konsten var att förskjuta kronbladen så att rosen blev jämn på översidan som nu hängde neråt. Den stackars lilla stjälken klarade nu otroligt nog att bära kronblad från många rosor.

När det var klart limmade jag på gröna blad som täckte undersidan och gjorde en grövre stjälk genom att linda fast fler rosstjälkar, som jag sedan täckte med vackert band. Rosor tål inte bra att man tar i kronbladen, och får lätt bruna kanter, så det gällde att vara lätt på handen och inte komma åt längst ut på kronbladen. Man kan även använda kronblad från gladiolus så här. Hoppas jag får tid att testa det nån gång till sommarn, när de blommar i trädgården!