Förra veckan blev det vegetativ stil på floristutbildningen. I naturen finns mycket användbart och gratis material. Ellionor valde en stor skifferplatta som underlag, riktigt rustikt. Och fantastisk vacker blev hela dekorationen. Tänk vad bra den skulle göra sig i en hotellvestibul!

Marielle hittade en murken björkstam, skakade bara ur innehållet och fick ett läckert underlag. Inuti björkskalet sitter en oasis som hon stuckit växtmaterialet i. Och tänk vad bra den här skulle göra sig som begravningsdekoration, kompletterad med låga mörkröda rosor. För den som vill ha något extra men ändå jordnära. Lite svårt bara att hitta ett sådant här björkskal igen. De växer inte på trän brukar man säga om sådant som är sällsynt.

Passar det uttrycket inte här? Nähä…

I vegetativ stil placeras materialet så att det liknar hur just det materialet växer i naturen. En stor bas med flera utgångspunkter och rakt uppåt för det mesta, men grenar, kottar, murket trä ligger ju ofta ner och gräs kan hänga ner eller till och med vara knäckt. Lite skräp och vissna löv, ja till och med vissna blommor passar in. Men inte stora blommor, sådana finns inte i naturen.

Och dekorationen liknar ju ett litet landskap, då skulle en stor blomma vara i storlek som ett berg i förhållande till resten. Svamparna i Åsas söta dekoration är i “bergstorlek”, men visst är de läckra! Det så att man skulle vilja äta upp dem!

Här kommer ingen bild på vad jag har gjort, för det är inte klart på långa vägar. Riktigt stort blir det med vattenfall, höga grenar och en hop med granris som i det här fallet dekoreras med stora orange gerbera. Alltså inte ett renodlat vegetativt arbete. På onsdag måste det bli klart för på torsdag får vi fint främmande. Det är faktiskt prinsen som kommer, ja Carl Philip med följe besöker skolan. Så min dekoration får gott sällskap av massor av mer blommor.

 

 

Det blev en fin begravning med avsked av vår Göta. Blomsterdekorationerna kom på plats utan några missöden. Till en annan gång vet jag att de är svåra att rymma i en vanlig bil. Gladiolusarna i golvdekorationen hade det varit bättre att sätta i på plats; men med lite hjälp funkade det till slut med frakten. Här bjuder jag på några bilder från gravkapellet. Visst är det en vacker bakgrundsmiljö i bilderna! Och akustiken i kyrkor är alltid så bra. Det var verkligen njutbart att höra min dotter sjunga Som en bro över mörka vatten, och svärsonen spela ett vackert flöjtstycke. (Öviks bästa flöjtist, tycker jag)                                        

Visst är den vita fingerborgsblomman längst fram fin! Sådana ska jag använda fler gånger. De vita gerbera som kom var större än jag trott så jag försökte delvis dölja dem med ormbunksblad. De tog nästan över de rosa rosorna som skulle vara i dominans. 

Till handrosorna band jag med en kvist jättedaggkåpa och ett funkiablad. Fint med lite extra färg tycker jag och inte så tråkigt som med de vanliga gröna läderbladen.

Jag var rädd att dekorationen framför kistan skulle bli för stor och skymma kistan, men i verkligheten ser man att allt behövs.

Jag har alltid tyckt att det är finare om handrosorna inte blandas ihop med kistdekorationen. Det brukar bli rörigt och många gånger också färgkrockar. Tänk, den här gången gick mitt förslag hem, så nu las rosorna på katafalken. Kistan och vår Göta fick vila på Bed of Roses.