Vindruvorna på affären är som billigast just nu. Jag blev förledd att köpa, men ångrar mig när jag jämför smaken med mina mogna krusbär. Bra lika i utseende och söta bägge två, men vindruvorna smakar inte mer än socker. Stora och fina och inte sämre än annars, men de mogna krusbärens arom går inte att överträffa.

Att vindruvorna är besprutade i mängder gör dem inte bättre. Naturskyddsföreningen kallar dem matens värstingar. Citat: “Vid odling av vindruvor används stora mängder kemiska bekämpningsmedel,närmare 15 procent av alla kemiska bekämpningsmedel i Europa används
till vindruvor. Kemiska bekämpningsmedel är framtagna för att döda oönskade växter och djur. När de sprids i naturen påverkar kemikalierna den biologiskamångfalden negativt och kan på kort och lång sikt påverka människors hälsa. Idag vet vi för lite om de långsiktiga effekterna av bekämpningsmedel på hälsa och miljö, framför allt när flera olika kemikalier används tillsammans. Totalt sprids varje år 220 000 ton kemiska bekämpningsmedel i det europeiskajordbruket. Det blir ungefär ett halvt kilo aktiva ämnen per invånare och år i EU.”  Det varnas också för att ge vindruvor och russin till barn, man tror ju att det är nyttigt godis. HÄR kan du läsa hela uppropet. Mycket läsvärt.

Nu har jag lärt mig att välja mina goda krusbär istället. Råsaftcentifugen står på bänken och ska ge den godaste juice man kan tänka sig! Skalen ska jag testa att göra rårörd saft av. Alla har inte en egen krusbärsbuske, men har du bara en trädgård, så är busken bland det mest lättskötta man kan tänka sig. Ge den bara bra näringsrik jord vid planteringen, gödsla några år tills den vuxit upp, så är det fixat. Buskarna ska egentilgen gallras och stödas, men mina buskarna lever och frodas trots att den enda skötseln består av att dra upp de tistlar som växer mitt i busken.