Alla möjliga frukter mognar nu, så även de snygga plommonlika frukterna på perennen indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum. I Perennboken av Marie och Björn Hansson står att hela växten är giftig, men från flera källor har jag hört att frukten är ätlig, men ska smaka jäst. Ja jag är då inte hågad att smaka, men plantan är en verklig prydnad, fina blad också.
Jättegoda plommon får vi i mängder från vårt gamla Czarträd. Inte så tåligt träd, bara zon 4, men ack så goda plommon. Blålila skal och ett saftigt gulgrönt fruktkött som släpper från stenen. Jag äter massor varje dag. Den finska sorten Sinikka ger också ganska många goda, söta plommon i år, fast de är små. Trädet är härdigt till zon 6 – det syns stor skillnad mot Czarträdet, som ändå har repat sig från ifjol, då jag trodde att det var på väg att dö.
Har du något bra recept att rekommendera för allt vi inte hinner äta upp?
Vår gamla råsaftcentrifug är inte så vidare effektiv så mycket blir kvar av bären. Jag provade att koka sylt på resterna, bara tillsatte vatten och socker. Hade tänkt att använda någon smaktillsats, men oj så god sylten blev! Inget extra behövs, förutom lite gelemedel, jag brukar använda Melatin som det också är konserveringsmedel i. Sylten tar jag fram i vinter när barnbarnen vill ha pannkakor. Jag minns själv krusbärssylten från när jag var liten. Min mamma förvärvsarbetade mycket så hon hann inte alltid att sylta så mycket, men hon var driftig och köpte hem hinkar med sylt från någon sorts grossistfirma. Jag kan se framför mig den gröna sylten (säkert lite fuskfärg också) med hela krusbär i. 
Hoppas jag hinner plocka fler krusbär för att frysa in. Krusbärskaka är nämligen lika gott det! Ett bra recept som kommer här på bloggen.
