Spansk körvel – en lättodlad goding

I trädgården finns nu många plantor av den spanska körveln, Myrrhis odorata, som jag sådde förra vintern. De är lite krångliga att få att gro, då de behöver stratifieras, vilket enklast görs genom att så i kruka som sedan den stått inne en månad sätts ut under snön. När fröna utsätts för låg temperatur och sedan vårens skiftande väder gror de precis som i naturen. Den spanska körveln är flerårig och mycket härdig och självsår sig ofta och den klarar att stå ganska skuggigt.

Hela plantan smakar lakrits och lite sött. Omogna och mogna frön är jättegoda i efterrätter. Hackade blad används i sallader, omeletter, soppor, stuvningar, och kan ersätta lite av sockret i rabarber- och krusbärspaj. Roten lär också gå att äta. Spansk körvel är milt antiseptisk – som många andra kryddväxter – och bra för matsmältningen. Blommorna brukar jag noppa och äta när jag går förbi, jag får bara akta mig för sluka småflugorna som också tycker om körveln och dess söta doft!

Körveln blommar snart över så jag ska skynda mig att prova att fritera blomklasarna.

Odla egna GOOOODA blåbär

Varför skulle du ha blåbärsbuskar i trädgården när skogen är full? Ställer du den frågan har du inte smakat de stora söta du kan odla i trädgården. Fyra gånger så stora som de vilda och inte färgar de av sig heller, dessutom passar de bra att frysa in. Om nu något skulle bli över!

Vaccinium Angustifolium-Gruppen, det är hybridblåbären som är korsningar av olika amerikanska vildväxande sorter. Bland de sorter som ger mest bär är Northland, Patriot och Northblue. De låga sorterna ger inte lika mycket bär men har fördelen att de har skydd av snön under vintern och dessutom får alla buskarna en fin höstfärg.

Här i zon 4-5 finns rätt många härdiga sorter att välja på. För er som köpte buskar av mig på Trädgårdsmässan i Övik- och för er andra för den delen kommer här lite skötselråd:

Jorden ska vara porös och genomsläpplig, med lågt pH. Rododendronjord från butiken funkar, men blanda gärna in grov sand och material från skogen (se nedan). Har du sandjord blandas den med grov okalkad torv, barrträdsflis/bark, mossa och skogsförna med vissna barr, kottar och kvistar. Har du lerjord måste den bytas ut med minst 50 cm djup och uppåt en meter brett. För att slippa gräva så mycket kan du odla i upphöjd bänk tillverkad av plankor eller pallkragar, med exempelvis 2-3 dm ovan markytan och urgrävning för resten. Då blir jorden också varmare vilket gynnar blåbärsbuskarna. Ytan kan du täcka med bark eller svart plast- typ Mypex. Gödsla varje år med komposterad kogödsel eller rododendrongödsel, inte hönsgödsel då den innehåller för mycket fosfor. För pollineringen är det viktigt med ett soligt, lugnt läge, helt nästan helt lä. En del buskar är självfertila, men de flesta vill ha kompisar av andra sorter för att ge mycket bär.

Vattning är viktigast, men inte för stora mängder åt gången, då det kan bli syrebrist i jorden. Använd gärna regnvatten, då det har lägre pH än vattenledningsvatten. Buskarna har litet rotsystem, så gödseln ska läggas nära buskens centrum. Plantera i ogräsfri jord, för buskarna kan bli gamla och kommer att stå på samma ställe i många år. Stora plantor tar sig bättre.

Hoppas du ska lyckas och att du hinner före fåglarna när det är dags att plocka! Alla möjliga knep har provats, men nät är ju det säkraste. Amerikanska odlare sprutar bären med socker så att fåglarna får dålig mage! och undviker bären.

 

Snart päronblom!

Suvenirs

Äntligen! Så jag har väntat på att mitt päronträd ska ge frukt! Det är minst fem år gammalt men har inte haft tillstymmelsen till blomknoppar förrän i år. När jag sist var till sommarstället – det är där jag odlar min trädgård – upptäckte jag några blomknoppar. Nu blir det till att passa dem och hjälpa till med pollinering om vädret skrämmer bort insekterna. Sorten är självfertil och heter Suvenirs, ett härdigt päron som kommer från Blomqvists plantskola i Finland. De har ett stort intressant sortiment med härdiga växter för Norrland. Jag har lärt mig att jag varit för sträng med beskärningen, och därför har trädet vuxit för mycket på bekostnad av blomningen. Dessutom står det i dahliarabatten som brukar få mycket gräsklipp. Och till råga på allt brukar päron komma igång sent med blomningen.

Päron är starkväxande och ska därför inte beskäras så mycket. Speciellt vid vårbeskärning stimuleras träd att växa mycket vegetativt och det är bra första åren. Det är då trädet ska formas och få kraft, men sedan får man akta sig för att “gödsla med sågen”. Ett träd som tvärt tappar mycket bladmassa känner att det måste kompensera med nya skott för att kunna skaffa näring genom fotosyntesen.

Men nu är det jag som ser fram emot i varje fall några päron till hösten.