Spansk körvel – en lättodlad goding

I trädgården finns nu många plantor av den spanska körveln, Myrrhis odorata, som jag sådde förra vintern. De är lite krångliga att få att gro, då de behöver stratifieras, vilket enklast görs genom att så i kruka som sedan den stått inne en månad sätts ut under snön. När fröna utsätts för låg temperatur och sedan vårens skiftande väder gror de precis som i naturen. Den spanska körveln är flerårig och mycket härdig och självsår sig ofta och den klarar att stå ganska skuggigt.

Hela plantan smakar lakrits och lite sött. Omogna och mogna frön är jättegoda i efterrätter. Hackade blad används i sallader, omeletter, soppor, stuvningar, och kan ersätta lite av sockret i rabarber- och krusbärspaj. Roten lär också gå att äta. Spansk körvel är milt antiseptisk – som många andra kryddväxter – och bra för matsmältningen. Blommorna brukar jag noppa och äta när jag går förbi, jag får bara akta mig för sluka småflugorna som också tycker om körveln och dess söta doft!

Körveln blommar snart över så jag ska skynda mig att prova att fritera blomklasarna.