Spaljerade äppelhäcken är slutskördad! Favoritsorten heter Rubinola.

Nog är Rubinola min favorit, och egentligen några till av mina många äppelsorter. Pecka vill jag inte heller vara utan. Men Rubinola är verkligen speciell. Ljusgult fruktkött med aromrik lite tropisk smak. Skalfärgen drar lite mot rödorange och gult. Denna sort har mest C-vitamin av alla äpplen. Därför mörknar inte fruktköttet, så exempelvis i en sallad gör det sig bra. Men mest är det ett helt underbart ätäpple. Väldigt hållbart också. Än så länge har jag inte fått så väldigt många frukter, men när skörden blir större kommer jag att spara ända fram till april.

Rubinola favoritäpple odlat på spaljerad äppelhäck

Här jag odlar i Höga Kusten i zon 4-5 i en norrsluttning nära havet kan man tro att det inte går så bra. Men det är tvärt emot. Jag har 40-50 olika äppelsorter inympade på drygt 20 äppelträd, små och stora. Till och med Gotlands landskapsäpple Stenkyrke mår gott här. Det är angett till zon 1-2, men vid inympning på annat träd påverkas ympen av det trädet och blir härdigare än annars. Så numera samlar jag på alla möjliga äppelsorter eftersom det går så bra och alla sorter har olika smak och egenskaper. Det enda som kan vara problem, är att vissa sorter behöver en längre sommarsäsong med högre värmesumma. Men i och med klimatuppvärmningen kommer det gå bättre och bättre i våra trakter. Sedan gör odling på spaljeer av olika slag att äpplena mognar tidigare och grundstammens (rotsystemet) sort, här P 60, sägs tidigarelägga mognaden en vecka.

Det blir fina äpplen på spaljerade äppelträd

Rubinola är den sort som mognar sist hos mig. Alltså, man ska inte invänta full mognad utan tar dem när de är plockmogna, dvs äpplet ska lätt släppa från trädet när man vrider det uppåt och skaftet ska sitta kvar på äpplet. Helt bruna kärnor är ett tecken på full mognad så för att kunna lagra länge, bör kärnorna bara ha börjat få lite färg. När jag skördade idag ramlade ett äpple. Det var fullmoget och bara så gott! Övriga satt rätt hårt så jag hoppas att lagringen funkar. Rubinola brukar sitta hårdare än andra sorter. Tänk att på nya året få hämta egna Rubinola i jordkällaren!

Läckra Rubinola

Innan vi åkte bort förra veckan virade vi in trädet i fiberduk, inte bara för att skydda mot frost, för äpplena tål lite grann medan de sitter kvar på trädet. Nej, mest för att skydda mot fåglarna. De verkar ha stenkoll på när äpplena börjar bli goda. Och hackade äpplen går förstås inte att lagra. Trädet såg mer ut som ett spöke, passande vid Halloween kanske! Jag fördrar i alla fall äppelspöken!

Skydda äppelträd med fiberduk

För att äpplena ska gå bra att lagra måste de in i kylen redan ikväll på max 8 plus. När jordkällaren fått lämplig temperatur, helst kring 4 grader, flyttar vi dem dit.

Äpple Rubinola som hängande på tråd!

Så lyckades årets potatisodling trots besvärligt väder.

13 kg sättpotatis har gett minst 100 kg riktigt goda knölar som nu ligger i jordkällaren. Just för den goda smaken av egen potatis lägger vi tid på odlingen. Och man vet att ingen besprutning har skett. Dessutom är det så roligt att ta upp potatis när man får stort utbyte. Och man kan välja favoritsorterna. Längre ner berättar jag vilka vi odlade i år.

Upptagning av egenodlad potatis är kul för ung och gammal!

Sommarens ojämna väder har varit utmanande. Perioder med regn stup i ett, ja, ofta flera gånger per dag här hos oss. Då är det lätt att potatisbladmögel angriper. Bladen blir fläckiga och vissnar till slut, och svampsporerna kan angripa knölarna när de tar sig ner i jorden, så då gäller att fort klippa bort all angripen blast. Sedan ska man vänta minst några veckor med upptagning så inga sporer finns kvar som kan smitta knölarna. Annars får de mörka fläckar och ruttnar sedan, antingen i landet eller sedan under lagringen. Bladmöglet har blivit vanligare så då får man också försöka förebygga, dvs plantera glest så att bladen lättare torkar upp efter regn. 70 cm mellan raderna och 30 cm mellan potatisarna är bra om man har plats för det. Med stort radavstånd finns det också mer jord att kupa upp, som skyddar både mot grönfärgning och bladmögelsporerna. Och att välja tidiga sorter och att plantera dem så fort det bara går på försommaren, så hinner de växa klart före angreppen som brukar slå till på sensommaren. När det är 8 plus i jorden är det dags för plantering.

Egenodlad potatis är guld värd!

Vi hade också en lång extremt varm och torr period. Då blev det till att vattna några gånger, låta vattenslangen ligga och rinna bra länge. Aldrig med spridare så bladen blir fuktiga. När knölarna “knyter sig” är det viktigt med vatten, sedan får man vara försiktig så det inte blir bladmögel.

När vi tagit upp potatisen spolar vi av jorden, vilket sägs att man inte ska. Fast i vår jordkällare med hög luftfuktighet håller de sig ända till sommaren i vilket fall, och det är lätt att se vilka potatisar som blivit angripna och plocka bort direkt så de inte smittar fler. Har man sämre förvaring kanske det är olämpligt, men det är viktigt att ta bort alla sjuka knölar. På detta sätt har vi gjort de senaste åren eftersom det varit bladmögel och vi har fått nog med potatis.

I år kom vattensork och ville dela skörden, så en del knölar var gnagda. De skadade knölarna och fula på annat sätt, renskar vi och tvättade noga, så är det bara att koka direkt. Dem äter vi upp först.

Amandine delikatesspotatis

Delikatesspotatisen Amandine har vi odlat i många år, den är riktigt tidig och snabbväxande och hinner således bli väldigt stor fram mot hösten. Den är ändå väldigt bra att lagra och smakar fortfarande nästan som färskpotatis hela vintern. Att den är tidig är värdefullt när det som i år blivit potatisbladmögel. Då kan man med gott samvete klippa bort angripen blast och veta att potatisen ändå hunnit växa en hel del.

Norrlands delikatess – mandelpotatis

Mandelpotatisen, den norrländska delikatessen, vill vi gärna ha också. Den är inte alls snabbväxande, men så god. En del ganska stora blev det ändå. Kokar lätt sönder som färsk, så den får nu bida sin tid i jordkällaren.

Connect – bladmögelresistent potatis

Connect var ny hos oss för i år. Bäst är att den är resistent mot bladmöglet, det syntes tydlig skillnad mot de andra sorterna. Så den vill vi absolut fortsätta med nästa år. Riktigt stora runda och jämna knölar som blir härligt mjöliga vid kokning. Blir fint mos och de största blir perfekt bakpotatis.

HÄR kan du läsa om hur vi planterade landet på försommaren, med några fler praktiska råd.

Visst känner man sig rik när man har ett lager som räcker hela året! Ja, faktiskt är potatis en perfekt krismat! Den ger stor skörd, är lättodlad och sägs innehålla så allsidig närig att man kan leva på bara potatis om det kniper.

Recept på ett gott tillbehör – Ingrids bostongurka

Växthusets gurkor växer kopiöst, så vi äter allt vi kan. De är så söta och knapriga. Men resten vill man ändå ta vara på – då är det tur att jag fått ett så bra recept av vännen Ingrid. Härligt att ta fram egen bostongurka i vinter. Den verkar vinna på att lagras, för den som fanns i jordkällaren från ifjol var extra god. Passar till vanlig husmanskost och hamburgare, men min nya potatissallad med bostongurka i smeten är också oväntat god. Recept på den kommer också.

Hemlagad bostongurka med hemodlad gurka och paprika

Ingrids Bostongurka

800 g gurka
1 röd paprika
1 gul lök
1 liten purjo
1 msk senapsfrö
Lag:
3 dl socker
1 msk salt utan jod
2 dl ättiksprit
2 dl vatten
2 msk hackad dill
1/2 krm cayennepeppar
lite mald kryddpeppar

Hacka/skär de sköljda grönsakerna i små bitar (purjon behöver skäras upp längs med för att gå att skölja ren).

Hemlagad bostongurka

Blanda ihop lagen och koka med grönsakerna i 10-15 minuter. Är lagen nu för tunn, går den att reda med Melatin (syltningsmedel).

Häll upp direkt i förvärmda glasburkar (100 graders ugnsvärme).

Låt kallna och förvara sedan mörkt och svalt.

Vill du ha fler recept, använd min sökruta uppe t höger. Syns på mobilen och paddan i stående läge.

Gurka ´Superina´ sommarens favoritgurka