Härligt med massor av egna bär!

Den 6 augusti, 20196 augusti, 2019 Av Monica Söderströmi Ätligt, Träd och buskar, TRÄDGÅRDEN

När några av barnbarnen hälsade på häromdan gjorde vi en bärplockarrunda i trädgården. Faktiskt fick de smaka på 11 olika sorters bär. Inte alla sorter räckte till efterrätten, utan smultron och åkerbär blev bara att smaka. Blåbärstrybär tyckte de var godare än vanliga blåbär som annars står högt i kurs. På frågan vilket av dagens bär som var godast blev svaret: – Alla!

Dessa bär blev efterrätt: jordgubbar, röda hallon, gula hallon, svarta vinbär, gröna vinbär, vita vinbär, Tayberry (det mörka avlånga hallonliknande t v), blåbärstry (längst bak i bild), Saskatoon (blåröda bär t h i bild). Jag har skrivit tidigare inlägg om de flesta bären, så vill du veta mer kan du enkelt hitta inläggen om du använder sökrutan uppe till höger. Jag gillar att ha många olika sorter och man måste ju inte ha mycket av varje. Och det är praktiskt att kunna bara gå ut och plocka vad som behövs. Riktigt härodlat, närodlat och hälsosamt!

Första persikoskörden – mer än 40 saftiga söta frukter!

Den 25 juli, 201925 februari, 2021 Av Monica Söderströmi Ätligt, Träd och buskar, TRÄDGÅRDEN6 kommentarer

För två år sedan planterade jag persikoträdet ´Frost´ i växthuset. Att det går bra att odla persikor även här i norr visste jag, då min dotter (zon 5) haft persikoträd i många år och fått som mest 150 persikor. Men såå kul att nu få egna. Eftersom de mognar på trädet i motsats till de importerade blir de förstås godare och saftigare.
Senare tillägg: Det har visat sig att jag inte alls fått sorten ´Frost´, utan detta är nog ´Riga´som mognar tidigare jämfört med dotterns träd. Lite syrligare frukter också, men otroligt goda ändå!

Persika är härdig och även aprikosen ´Hargrand´som jag planterade ifjol, men de blommar tidigt så blommorna fryser lätt bort. I växthuset (finns i zon 4-5) kan jag ha lite värme när de börjar blomma. När vi har trädgårdsvisning brukar jag visa persikoträdet och berätta om de vackra mörkrosa blommorna. Jag brukar säga att bara för att få se persikoblomning är det värt att ha ett växthus. Nu kan jag säga: – Bara för att få världens godaste persikor är det värt att ha ett växthus!

Visst är persikoträdet är vackert när det bär frukt också!

Frukterna sitter direkt på grenarna så de är svåra att plocka utan att det blir klämskador. De importerade plockas kartiga men jag väntar tills de är helt mogna. De klämda använder jag till persikomarmelad (blir så god med vaniljstång i) och hoppas att de bästa frukterna kan hålla några dagar till så att vi får fortsätta frossa! Jag får säga att det var en speciell känsla att plocka egna fina persikor för första gången och sätta tänderna i en!

Att odla persikor är inte svårare än att odla äpplen. Förutom att vi i norr behöver ett växthus om vi vill ha frukt varje år. Första vintern stod mitt träd utomhus på friland. När så växthuset var klart i början av juli planterade jag det på sin plats. I växthuset har vi 1 m djup sand och lägger 1 dm färskt gräsklipp två gånger per försommar. Jag håller gräsklippet fuktigt så ger det ifrån sig näring i lagom takt. Odling i sand ger bättre härdighet, vilket egentligen inte är nödvändigt för persikan, men ingen nackdel heller. Sanden ger mer värme än jord och persikan kommer ju från varma trakter. När min dotter satte sitt träd visste jag inte hur tåligt det var så jag beskar försiktigt. Med resultat att det försöker ta sig ut genom takluckorna! Mitt träd har jag klippt utan problem. Eftersom persika ger frukt bara på fjolårets skott är det viktigt att ta undan skott som inte kommer att ge frukt. Efter skörden är det lämpligt med beskärning, så jag återkommer med tips om det.

Första egna persikan avsmakad 19 juli. Mums!

Fyra burkar marmelad blev det, så himmelskt god! Ljus och fin färg. Liknar nästan vaniljkräm. Tas fram vid högtidliga tillfällen…

Marmelad med smak av persika och äkta vanilj. Oöverträffat!

Nu får vi behålla våra söta, saftiga bigarråer!

Den 18 juli, 201917 juli, 2019 Av Monica Söderströmi Ätligt, Träd och buskar, TRÄDGÅRDEN4 kommentarer

Vårt bigarråträd Fryksås har gett bär i många år, men fåglarna är alltid steget före. Redan innan bären är mogna är fåglarna där och länsar trädet. Vi har provat att dra nät över vilket trasslade in sig i grenarna vid blåst. Ett år kom vi på att fiberduk var bäst. Drog över ett stort schabrak med armeringsjärn under som stöd. Det var bra tills det blev riktigt blåsigt, vinden tog tag i fiberduken, knäckte några grenar och slet sönder fiberduken som blev som ett segel.

När bigarråerna finns i butiken köper jag alltid och kan proppa i mig hela askens innehåll. Just nu tittar jag bara på askarna för jag har ju egna.

En härligt god efterrätt av kladdkaka, grädde och massor av egna bigarråer fick vi avnjuta igår.

Men nu till den slutliga lösningen. Mannen är ju snickare, så han byggde helt enkelt ett trähus, glest visserligen, runt trädet. Man vill ju inte ha huset där året runt, så jag kom på att vi kunde sätta hörnstolparna i jordankare, sådana i metall med en spets man slår ner i marken. Så spände han på fiskenät som vi sällan använder, det har ju har en sida med blytel, som vi kallar det. Heter kanske inte så egentligen. Blyet tynger så att nätet hänger ner bra. Annars kan man säkert ta vanligt bärnät, men det måste sträckas och fästas så det inte rör sig i blåsten. När bärskörden är över är det bara att skruva isär huset, dra upp hörnstolparna ur jordankaren och ställa undan tills nästa år. Vid det laget har vi också ätit upp alla bären. Inga problem med åtgången! Jag själv bidrar med en varsam beskärning som håller nere höjden på trädet. Vi vill ju inte utöka till höghus, ha, ha!