Bergvallmo, Meconopsis är kända för att vara lite svåra, men det är nog tvärt emot. Åtminstone här i norr. De gillar inte för mycket värme och sol och tål inte att stå blött. That´s it! Följ bara länkarna i inlägget så finns massor av tips! De är kända för sin fantastiska himmelsblå färg, men finns i många nyanser, jag har haft både ljusgult, vinrött och purpur. Jag säger “jag har haft” för att en del är monokarpa, alltså de dör när de blommat och fröat av sig. Men det finns många som lever år efter år som den här nedanför. Ruggen blir bara större och större.

Jag är lycklig att ha fått tag på frön till nya sorter, bland annat en dubbel lilarosa sötnos. Genom frömedlingen på STA(Sällskapet Trädgårdsamatörerna) har jag skaffat fröna. Det är Berit Johansson som donerat fröna och jag hade sån tur att bli med på fördelningen! Visst håller du med när du ser hennes bild?!

Ifjol blommade även dessa hos mig, i ovanliga nyanser, och jag har tagit frön så det ska bli fler plantor. En del tycker också att det är svårt att så Meconopsis, men HÄR får du såråden så lyckas det nästan alltid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I mitt lilla woodland växer stor bergvallmo, Meconopsis x sheldonii som är ljusare blå. Långlivad den också. Tack vare att den står så skuggigt blommar den väldigt länge. Jag plockar också bort vissna knoppar, så de inte går i frö, för då slutar plantan att ge nya knoppar. Precis som sommarblommor. Fast de sista frökapslarna får stå kvar så att jag kan skörda frön.

Det kan aldrig bli för mycket av bergvallmor!