I Öviks stadspark lyste solen idag så härligt genom höstfärgade löv. Den manchuriska valnöten, Juglans manchurica, med gulgröna stora blad och längre bort bergkörsbäret, Prunus sargentii, i knallorange. Bägge härdiga i zon 5. De träden borde finnas i varje trädgård, som inte är alltför liten. HÄR kan du läsa om varför det blir höstfärger. Träden blir inte jättestora och har många kvalitéer förutom höstfärgen. Valnöten som faktiskt ger ätliga frukter ger en exotisk touch med sina jättestora palmliknande blad, men så kallas den också Nordens palm. Bergkörsbäret ger oss en glimt av Japans överdådiga rosa körsbärsblomning, då japanerna tar ledigt för att fira. Snart får får vi göra sammalunda i vår stad, då stadsträdgårdsmästaren har planerat in massor av bergkörsbär. Det är tänkt att bli “Körsbärsdalen”!

Körsbärsbenveden, Euonymus planipes, har bidat sin tid under sommaren och har nu sin höjdpunkt med så snygga frukter att man kan tro att de är konstgjorda. Busken är härdig i zon 5 och finns även att köpa uppstammad som litet buskträd.

De hårda blanka frukterna liknar mest örhängen med sina orangea dinglande frön.

Idegranen, Taxus, vid Arkens husvägg har också fina bär, men kom ihåg att hela busken är giftig! Bären kan vara lockande och fruktköttet är inte giftigt men däremot fröna inuti. Barren är också giftiga och det har hänt att hästar blivit förgiftade av idegran, däremot har det mig veterligt inte hänt med människor. Det torde vara så att giftiga växter inte smakar bra, så därför vill ingen äta dem. Fast som mannen sa som deltog i en trädgårdsvisning : – Man kan äta allt – men bara en gång…