Sitter just nu och förbereder ett föredrag om träd, det tredje i serien. Jag kommer att berätta om hur man medicinskt kan använda delar av träd. Till exempel innehåller en kopp tallbarrste mycket nyttigheter. Vinterbarren har 6 gånger så hög Cvitaminhalt som apelsiner. Jag kommer att avsluta med en frågesport i att känna igen Sveriges lövträds blad. Vilket träd som är på bilden säger jag inte…inte nu.
Välkommen om du bor i närheten och har tid! Gullängets kyrka 19/11 kl 14.
Vi är nyss hemkomna efter en tre veckors roadtrip i USA. För en knapp vecka sedan var vi i Santa Barbara med behaglig sommarvärme. Nog borde man bo på en så vacker och skön plats som denna? Ja min mammas farbror tyckte i alla fall så när han emigrerade till Amerika. Dotterdottern Susan visade runt med början på piren Long Wharf.
Både denna sommar och den förra hade det kommit extremt lite regn så vattendragen var uttorkade. Den botaniska trädgården som vi besökte, innehåller enbart inhemska växter och då förstås mycket torktåliga växter, som stora kaktusar, agave och aloe som står oberörda. Opuntiakatusen fick jag smaka på under förra resan till Kalifornien. Gröna kokta strimlor som liknade haricot verts. Smakar så där, men frukterna är goda, de hittar vi ibland här hemma i fruktdisken.
Det vackra lilla trädet Arclostaphylos refugioensis x purissima, Manzanita hybrid, var en ny bekantskap. Det har varit på väg att utrotas då många vill ha de mörka, sidensläta stammarna. Gullriset kändes dock väldigt bekant. Förr tyckte jag inte om gullriset, men det finns numera i min trädgård. Som halvutslagna lite gulgröna är kvistarna fina i buketter.
Santa Barbara Mission är en vacker kyrka byggd av spanska franciskanermunkar på 1700 talet, med de infödda Chumash-indianerna som arbetskraft skulle jag tro. Stilen är en blandning av olika kulturers, spansk och arabisk.
På torget utanför syntes fortfarande bleknande konstverk i krita målade av konstnärer direkt på asfalten. De regnar bort så småningom. HÄR finns mer information om festivalen som återkommer varje år.
Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, är en av de få grönsaker jag odlar. Då den tål kyla kan den få vara kvar i landet över vintern. Har inte sorken haft vinterfest går det att skörda i vår så fort det går att gräva, och nu i höst är det som att plocka potatis med den skillnaden att så länge jag kan gräva går det att skörda.
Jordärtskockan är släkt med den vanliga solrosen, det syns tydligt när den blommar på sensommaren. Förutom att den är väldigt god innehåller den kolhydraten inulin som lär vara nyttigare än stärkelse, speciellt för diabetiker. Den är väldigt lättodlad, ja så till den grad att har den väl flyttat in i trädgården försvinner den inte – minsta rotknöl klarar sig och skjuter nya skott. Ge den bara ordentligt med gödsel.
I recept brukar det stå att man ska skala den före kokning. Det skippar jag då den är ojämn och besvärlig och mycket går bort av skalningen. Jag borstar bara av skockorna och drar av skalet efter kokning, ungefär som när man kokat rödbetor och drar av skalet medan de är varma. Under rinnande kallt vatten går det bra. Skulle de ha kokat för länge gröper jag istället ur innehållet med en sked. Gott att äta som grönsak eller istället för potatis. Det sägs att soppa är helt underbart god. I år har jag fått skörda så mycket, så det ska provas. Rapport kommer…
