Denna höst har jag hunnit plantera många pioner. Och drömmer under tiden om när de alla ska blomma. Och tänk vilka buketter! Jag tror att det är ett 80-tal pioner i trädgården nu. Ska räkna och göra en namnkarta.

En pion i sin egen klass är den varmrosa frösådden av en Quadhybrid som jag fick köpa förra hösten av Öviks piondrottning Maud, som drivit upp den från frön av en Quadhybrid (en korsning av 4 arter). Hon kallar den ’Astrid’ efter en katt hon hade en gång i tiden. Eftersom den är frösådd är den en helt ny exklusiv sort som ingen annan har.

Att plantera på hösten har tidigare lyckats bra för mig. Pioner gillar ju kyla. Så jag räknade med att denna fina planta skulle trivas lika bra. Dock var den senaste våren katastrofal för många fleråriga växter. Det blev varmt tidigt och sedan så pass kallt att det som smält blev ett tjockt istäcke. Det låg kvar länge på vår norrläge och tog kål på en hel del fleråriga växter, som annars är mycket härdiga. Och typiskt fick denna undersköna pion också en smäll och även en del äldre pioner. Så de kvävdes av isen mer eller mindre i översta jordlagret. Faktiskt kom ’Astrid’ ändå med något litet skott så nu håller jag tummarna för att hon repar sig nästa år. En gammal man sa att en sådan här vårvinter hade han upplevt för 40 år sedan. Så då hoppas jag att det dröjer 40 år innan nästa gång.

Att odla en trädgård är att odla hopp. Inte ger man upp, heller!