Växterna förbereder sig för advent!

Solen glittrar så fint i den första snön som lagt sig på de få växter jag har hemma i Överbilla. Tre stora tujor, två bolltujor, en fågelbogran, och en okänd gullbarrig växt.

Tuja med snö

Sockertoppsgranen har redan förberett sig inför advent med röda kulor. Det är den giftiga besksötan som dykt upp , jag vet inte varifrån, och slingrar sig in i granen. I Nordingrå har jag besksöta, HÄR kan du läsa om den.

Sockertoppsgran med julpynt av besksöta

Årets perenn 2015 – en stjärna i trädgården!

Vilket bra val! Vit skogsaster, Aster divaricatus, är precis så bra som en årets perenn ska vara. Frisk, härdig och vacker och dessutom väldigt lättskött! Och våra fyrbenta “vänner” äter den inte. I snart 20 år har årets perenn valts, så jag har tänkt att nu måste de bästa redan vara utvalda. Men här kommer ett guldkorn!

Aster divaricatus närbild

För många år sedan lyssnade jag till Hannu Sarenström på Trädgård Norr i Umeå, då han rekommenderade just vit skogsaster. Han var så övertygande att jag skrev ner namnet och när jag flera år senare fick tag i den blev jag stormförtjust. Den trivs överallt och klarar sig i hela Sverige. Till och med torr skugga går bra, vilket mycket få växter klarar. Den blir 50 cm hög och blir frodig på bara en säsong. Här blommar den först i slutet av augusti men kan fortsätta ända in i oktober.

Perennagruppen aster divaricatus

Den blommar med ett myller av stjärnformade blommor, ja Aster betyder just stjärna. De mörka stjälkarna och den mörknande mitten gör blommorna dekorativa ochinte så bleka som helvita blommor. Som marktäckare i kanten av rabatter i eller runt buskar och träd i en lund passar den ypperligt. Har du den inte- så gör som jag gjorde – skriv upp namnet och skaffa den så fort du kan! Här hos BillaBlom finns den i sortimentet varje år.

Bild 2 från Perennagruppen

Odlingen av marshmallows har lyckats – nu blir det till att koka!

Läkemalvan, Althaea officinalis, även kallad Marschmallow på engelska, lockade mig just för att få testa att göra marshmallows som förr. Det kan ju vara hur äckligt som helst, men jag måste bara pröva. Hittills har jag hittat ett engelskt recept som verkar krångligt, så jag söker vidare. Man ska tydligen koka rötterna som avger ett slem vilket blir gelémedlet som ska få det att tjockna – ett sorts vegetariskt gelatin. Så länge får jag ta och skörda rötterna ifall vintern och snön skulle komma.

Läkemalva Althaea officinalis (1)

Läkemalvan är minst meterhög och har blommat med små söta blommor. Bladen ska jag skynda mig att plocka, då de ger ett te mot hjälper mot hosta. Nog torde någon förkylning dyka upp innan sommarn åter är här. Just nu känner jag mig lite frusen så jag sippar på en kopp lindbloms- och pepparmyntste, som också är verksamt. Redan för 2000 år användes läkemalvan i Romarriket, Kina, Egypten och Syrien, men då som mat. Araberna använde bladen till omslag mot hudinflammation.

Tänk, i trädgården har man snart sitt eget apotek! Och så gym förstås. Och stressbehandling!