Beskär körsbärsträdet och återanvänd klippet!

Körsbärsträdet Fryksås är ett av de mest härdiga sötkörsbärsträden, men ändå känsligt för beskärning precis som alla sötkörsbär. Därför beskär jag nu i augusti, bästa månaden och medan trädet är ungt så att snitten blir små. Jag har tagit bort toppen och försöker styra trädet åt sidorna så det inte blir så högt. I fortsättningen ska jag inte behöva göra några större ingrepp och kommer att klippa ytterst lite och passa på medan skotten är riktigt små. Redan under sommaren kan man nypa bort skott som är oönskade.

Beskuret körsbärsträd Fryksås

På körsbärsträd är det lätt att se hur nära man ska klippa. På bilden syns grenbarkåsen bäst som en rynkig kant mellan övre grenen och stammen. Grenbarkåsen måste lämnas kvar och även grenkragen. Den sistnämnda syns bäst på bildens nedre gren, som runda ringar runt grenens fäste. Här har trädet sin försvarszon med förmåga att läka beskärningssåren. Precis utanför ska man klippa eler såga, inga stumpar får lämnas kvar.

Spara grenbarkåsen och grenkragen vid beskärning

Några avklippta grenar sparade jag för att ha till dagens grillning. Man kan ju köpa hickoryved och annat som man blötlägger och stoppar in bland glöden mot slutet, för att få en god röksmak. Mina körsbärsgrenar var färska så de behövde inte blötläggas, bara att stoppa in och lägga på locket. Jag har prövat förut med äppelgrenar och det gav en god smak. Denna gång la jag nog i körsbärsgrenarna för sent eller så var kryddningen för stark, men det får bli nya försök. God middag blev det i alla fall!

Grillved av körsbär

Rosor från Kanada och folk från Sollefteå

Sista trädgårdsvisningen var det visst i går. Eller… grupper kan fortfarande boka, på lördag tror jag att det är en ny grupp på gång. Igår kom Internationella gruppen, ett trevligt och intresserat gäng från Svenska Kyrkan i Sollefteå.

besök från Sollefteå (1)

De blev speciellt förtjusta i den kanadensiska rosen ´Hope for Humanity´ tillägnad det kanadensiska Röda Korsets 100- årsjubileum. Min ros har några år på nacken och verkar väldigt härdig, det uppges zon 6.

besök från Sollefteå (2)

Som alla kanadensiska rosor är den rotäkta, och alltså inte ympad på en starkväxande rot. Det betyder att den är vek och pirig första åren, då den inte har samma växtkraft som en ympad ros. Däremot skjuter den ju äkta rotskott om den skulle frysa ner. Nu efter några år har den blivit kraftig och blomrik. Den är 1,5 m hög och blommade först på fjolårets grenar och nu har jag många kraftiga årsskott som står i blom och knopp. Vad roligt att det finns så många fina rosor att välja på för oss i kallt klimat! I boken Rosor i norr kan du hitta fler godingar. HÄR presenterar jag boken.

Kanadensisk Ros Hope for Humanity rotäkta

 I verkligheten är rosen ännu mörkare, med nästan svarta knoppar. Bra också att den tål regn, för av den varan har vi fått nog under sista veckan!

 

 

Förbered vintern redan nu – höstgödsla, men i dropplinjen!

Nu är det hög tid att höstgödsla för att växterna ska klara vintern bättre. Egentligen lite tidigare i augusti borde det ske så växterna hinner ta upp kalium och fosfor som höstgödseln innehåller. Växtens celler kan vi likna med en bilkylare som vi häller glykol i för att kylarvattnet inte ska frysa på vintern. Kalium är glykolen som gör att cellerna inte fryser så lätt. Speciellt viktigt för träd och buskar vars grenar ska överleva i kylan ovan jord. Och speciellt viktigt här i norr. Höstgödsel finns att köpa på Granngården och handelsträdgårdar.

plommonträd

Mina plommonträd har hagelskottsjuka, små hål i bladen som orsakas av en svamp. Jag vill inte bespruta men har läst att gödsla jorden med kalium kan hjälpa, också att odla baljväxten lusern inunder trädet. Ytan under trädet är redan upptagen av marktäckaren flocknäva, så lusern är uteslutet. Däremot kalium – då slår jag två flugor i en smäll. Gödseln strödde jag utanför rundeln med flocknäva för att det är där rötterna tar upp vatten och näring. Alla sugrötter sitter längst ut på trädets rötter, så det är inte lönt att gödsla inne vid stammen. Istället brukar man gå efter dropplinjen, alltså en tänkt cirkel som går lika långt ut som trädets grenar. Bäst vore att göra några hål med ett spett och lägga ner gödseln där, annars hinner gräset suga åt sig en del av gödseln. Fast det iddes jag inte… bättre fort än sent i alla fall.