Ljusbutiken har sponsrat med ursnygga elljusstakar. För den som vill byta ut sina tråkiga gamla från Rusta till exempel! Jo Rusta har en del bra grejor också, men man får oftast det man betalar för. Två olika ljusstakar får två vinnare välja på. Klicka in på fliken “Tävling”, längst upp här på sidan och var med i tävlingen!
En skön bild från Höga Kusten bjuder jag på i grå november. Så enkelt men så vackert en förmiddag vid Ullångersfjärden.
Jag kommer att tänka på den gamla svensktoppslåten Där björkarna susa av Oskar Merikanto. Förr var den populär som solosång på vigslar, men ansågs för profan och inte rumsren i kyrkan, så det var inte alltid den godkändes. De sånger som var tillräckligt kyrkliga för att bli accepterade måste jag säga var tråkiga och nästan ingen kände till dem.
Numera används de kärlekslåtar som folk tycker om, och det är bra. Under den tiden jag jobbade som kantor 1982-2007 förändrades mycket i den vägen, även till in – och utgångsmusik spelas nu allehanda poplåtar på orgeln. Kyrkorgeln är ett fantastiskt allsidigt instrument som nästan kan ersätta en orkester, men jag tycker ändå att det är mest pampigt med ett riktigt klassiskt orgelstycke på vigsel.
Ett litet klipp ur den gamla tidens poplåt: “Där björkarna susa sin milda sommarsång och ängen av rosor blommar, Skall vårt strålande brudefölje en gång, draga fram i den ljuvliga sommar.”
HÄR kan du höra sången som den lät 1965 på Svensktoppen med Jailbird Singers. Rejält smörig och jag minns inte att det var min favorit. Jag var då 12 år och gillade bättre Clas-Göran Hederström och poppigare låtar.
Tredje barnbarnet döptes för några veckor sedan, en glad liten parvel. Klänningen är nu tvättad och undanhängd tills den behövs igen, vem vet när? Vad kul att den använts av alla barnbarnen!
Storebror hällde upp dopvattnet med stort allvar och god hjälp av en av faddrarna.
Jag sydde klänningen för sju år sedan till första barnbarnet. Hade hittat en fin bild i en tidning och sökte med ljus och lykta i typ hela Norrland efter både mönstret och ett fint spetstyg, men fann det till slut på Bjästaboden, bara två mil härifrån. Exakt rätt mönster och det finaste spetstyg jag kan tänka mig och duchesse till innerklänningen.
Jag minns att klänningen blev klar i sista stund. Ganska typiskt, det man känner sig klara vågar man skjuta upp länge. Min syster berättade en gång att precis så var det med mamma. Hon sydde alltid en ny klänning åt mig till examensdagen och den klänningen blev klar natten före.
Visst är det vacker spets, lagom utsirad, tycker jag! Om andan faller på någon gång ska jag brodera de döptas namn på innerklänningen.
Och så åkte klänningen in i garderoben igen!
